Guld och gröna(!) fingrar

Sitter uppe vid datorn. Slår på teven och kollar på Västerbottensnytt på SVT. Fråga mig inte varför jag inte sover för det vet jag inte själv. Ett inslag handlar om bedragare som härjar längs vägarna i området. Det är tydligen så att de använder sig av två olika metoder:

* Dels låtsas de få bensinstopp och övertygar människor att köpa bensin åt dem i utbyte mot "guld".
* Dels stannar de vid sidan av vägen och låtsas ha motorproblem. När välvilliga människor stannar visar det sig att motorn fungerar klanderfritt, men att bedragarna i stället vill byta olika värdesaker mot sitt "guld".

En kriminalkommissarie intervjuas. Han uppmanar alla att anmäla om de råkar ut för något liknande. Han vill också gärna att man försöker lägga bilens registreringsnummer eller personernas klädsel på minnet. Och till sist uppmanar han människor att ta till sitt sunda förnuft med citatet: "Man kanske ska fråga sig om det verkligen är riktigt guld när man blir grön om fingrarna av det."

Människor har alltså tänkt: "Shit, vilket klipp jag gör nu! Jag måste tjäna flera tusen nu, det räcker ju till fem Mallorcaresor de närmaste åren!" Sen kanske det har slagit dem att guldet färgar av sig grönt på fingrarna. Men lik förbannat har de inte ingripit. Dåliga!


Om ni undrade hur man gör i Norra Ängby så är detta svaret

En bekant går in med sin kompis på Webhallen.  Kommer på att det skulle vara kul med lite tv-spel och köper ett Playstation 3 för 6500 kronor.

Så kan man ju också göra.

Kajsa har träffat en dålig människa

Kajsa jobbar på sin mammas fik i Mariefred i veckorna och på helgerna är hon uppe i Stockholm. Fiket är ett helt vanligt fik, men det tycks somliga inte förstå. Och "somliga" i det här fallet är: allergikerna.

Kajsa står i kassan på fiket en dag och en kvinna kommer in. Hon är allergisk mot solrosfrön och undrar om brödet som säljs på fiket innehåller det. Kajsa kollar på innehållsförteckningen och konstaterar att nej, det finns inga solrosfrön. Kvinnan tar brödet och går ut. Lite senare kommer hon in igen och frågar ytterligare en gång om det verkligen inte finns solrosfrön i brödet eftersom det börjat klia i halsen på henne. Kajsa kollar återigen och än en gång kommer hon fram till att det inte finns några.

Senare på dagen får Kajsa ett telefonsamtal. Det är från ambulansföraren som just är i färd med att föra kvinnan till sjukhus. Han frågar om det inte kan finnas några spårämnen bland fikets bröd. Spårämnen är alltså att brödet kan ha legat i samma korg som bröd innehållandes solrosfrön och på så sätt kommit i kontakt med det. Och eftersom fiket även säljer bröd med solrosfrön i är det förmodligen så allergin blossat upp.

Jag häpnar över den här historien och över kvinnans dålighet. Hur ska Kajsa veta att hon är så överkänslig att hon knappt kan röra bröd med solrosfrön i om inte kvinnan med allergin säger det till henne? Som allergiker har man ett eget ansvar att bejaka sin allergi - det kan inte omgivningen förväntas göra åt en!

Man kan ju tänka sig scenariot att Kajsa står vid dörren och tar emot alla gästerna. I stället för att hälsa dem välkomna frågar hon direkt om någon i sällskapet är allergisk eller överkänslig mot någonting. Eller, så kan man inte tänka sig det!

Kajsa jobbar vidare på fiket. Nästa gång någon allergiker kommer fram och undrar någonting kollar hon nog lite särskilt extra. Trots att hon inte borde behöva göra det.

Söderöra Awards 2007

Tillbringade helgen ute på Elenas land på Söderöra i Roslagens skärgård. Den givna höjdpunkten var "Sommarfesten" på lördagskvällen, den fest under vilken jag hoppade i vattnet förra året. Inget plurr i år, förutom badande alla timmar på dygnet. Här är några som utmärkte sig lite extra:

Söderöras snyggaste
Nominerade:
Frida och Johanna, Nicklas Grundsten och Frida och Tusses lärare Peter.
Vinnare: Frida och Johanna.

Söderöras kåtaste
Nominerade:
Frida, Elena och Fridas och Tusses lärare Peter.
Vinnare: Elena.

Söderöras argaste
Nominerade: 
Malin på mig och jag på Malin, Johanna på sina föräldrar och gubben vid bryggan som sa till mig och Helene när Helene kastade en burk i vattnet. 
Vinnare:
Gubben vid bryggan som sa till mig och Helene när Helene kastade en burk i vattnet.

Söderöras största fjortis
Nominerade:
Jag, Malin och alla femtonåringarna vid bryggan som tiggde sprit.
Vinnare: Alla femtonåringarna vid bryggan som tiggde sprit.

Söderöras bästa fyllesamtal
Nominerade:
Mitt och Emmys, mitt och Tusses och mitt och Malins.
Vinnare: Mitt och Tusses.
Hedersomnämnande: Mitt fylle-sms till "varning!", som publiceras här på bloggen vid tillfälle. När jag skrev det kändes det som det bästa sms jag någonsin skrivit. Såhär i efterhand var det kanske lite taskigt, men så in i helvete roligt i vilket fall som helst!

The soundtrack of Söderöra 2007
Nominerade:
Mange Schmidt feat. Petter - Giftig, Sneakers - Glider i sommartider och Laser Inc - Det var en gång en fågel. (Alla från skivan Absolute Charter).
Vinnare: Mange Schmidt feat. Petter - Giftig.


Dålig människa

Min gode vän Dennis får träningsvärk av att spela kubb. OMG.

Edit: Samma människa stavar den anrika semesterorten i Frankrike "sant tropè". Och dessa båda fatala, oförlåtliga dåligheter skildras i ett och samma
blogginlägg, ett inlägg som följaktligen läses på egen risk!

Man började hoppas, men insåg snabbt ...

Enligt EU har Sverige på ytterligare en punkt en helt uppfuckad alkoholpolitik. Vi har nämligen olika skatt på vin och öl - ölskatten är lägre än den på vin. Det här diskriminerar vintillverkarna, menar EU, och kräver eventuellt i framtiden att man jämnar ut skillnaderna.

Media rapporterar att det här kan sänka vinpriserna, men sanningen är att Sverige, om det blir aktuellt, lär få följa om de vill höja ölskatten eller sänka vinskatten. Och oavsett vilken regering som styr det här broder-duktig-landet: vad är oddsen att man tar beslut om att sänka vinskatten i stället för att höja ölskatten?

Det hela som verkade så bra ...

Genialitet

Det är fascinerande med geniala människor. Som Jennie på Tjuvlyssnat.

Läs bara
här, men läs först tjuvlyssningen och sedan rubriken. Hur kan man komma på något så bra? Läs sedan alla som - med rätta - hyllar rubriken i kommentarerna. Jag blir glad när jag läser saker skrivna av geniala människor. Heja!

The object of my interest

På parallellgatan till min bor en tjej som jag fantiserar om. Hon är söt, så då förstår ni vad det är för typ av fantasier det handlar om.

Hennes hus ligger på vägen jag går fram och tillbaka tunnelbanestationen, så man kan väl säga att jag följer hennes liv från andra sidan hennes trädgårdsbuske. De få gånger jag lyckats få syn på henne, vill säga.

En gång såg jag henne i bikini. Oh my crazy mother fucking God! En annan gång blev jag så paff av att jag såg henne att jag gick och kollade vidare bakåt mot hennes hus i ett tiotal meter. När jag vaknade upp ur mina drömmar hade jag redan gått in i en häck på andra sidan gatan och ramlade ner i den. Precis så bra är jag på en skala! Det påminner om vattenkriget vi hade på Elenas land förra året där jag sprang efter Elenas kompis Tusse på deras gräsmatta. Det hade hunnit bli rätt blött - och halt! - av allt vatten vi kastat, så när Tusse, med sina friidrottarmuskler, sprang åt sidan där gräsmattan tog slut och det höga gräset med tillhörande brännässlor började, var det precis det som jag inte lyckades med. Jag halkade rätt in i det massiva brännässlebeståndet. En högst chockerande upplevelse!

Jag hoppas hon inte hörde när jag brakade in i häcken vid huset på andra sidan gatan. Och jag hoppas inte de som ägde häcken la någon notis om det. I det huset bor nämligen en liten, liten, högst äcklig f.d. klasskompis, som gått Blackeberg och nu är en liten, liten människa som jag inte vill ha någon som helst kontakt med. Om han hade sett det hade jag blivit så ägd som jag aldrig någonsin blivit tidigare.

Nu vet ni i alla fall vem som är the object of my life. Elenas syster Malin gråter säkert en skvätt för att det inte var hon som var föremål för mitt känslomässiga intresse, medan varken Helene eller Elena gör det. Hur gammal hon är? Ja, inte en dag över 16, i alla fall! "Oplockad ros" som Gaygun skulle säga. Det är väl dem jag får rikta mitt intresse mot när alla i min egen ålder insett samma sak som jag också gjort: hur ful jag är. 16-åringar kan nog ha sin charm, de också. Jag ska bara hitta den också!


Back in the game

Och så hälsar jag Dennis Wedin hjärtligt välkommen tillbaka till blogosfären!

Wedin om Världen.

Musikvideo

This one goes out to you, Helene och Christian:

Shitdisco - OK (Video).

Ni andra ska också kolla in den om ni tror er veta vilken som är den häftigaste musikvideon genom tiderna. För vilken det än är kan jag garantera att denna är coolare. Om ni tycker annat: motbevisa mig genom länk till en coolare!

När jag ändå är inne på ämnet undrar jag om någon, någon vet vad låten heter där videon innehåller en hund som åker upp i en rymdfärja och lämnar sin husse på marken. Varenda gång jag sett den videon har jag börjat gråta och jag menar inte att det är något jag längtar efter att få göra igen, men - den är ju så fin! Snälla, någon?

En bild som påminner om de stunder som varit

Den här bilden från briljanta streetstyle-bloggen Face Hunter påminner mig om svunna tider. Den jag var och aldrig(?) kommer bli igen. Och jag älskar den - han är så jefla snygg!

Go' morron, förresten! Och bortse för guds skull från det ohyggligt pinsamma hey-jag-är-full-och-har-ingen-aning-om-var-jag-är-inlägget här nedan. Men jag låter det ändå ligga kvar, som en sorts staty över min lite sämre sida. Den jag (och flera med mig, va?) visar efter för många öl/cider/klunkar äppel-sourz i kroppen. Den är nämligen också rätt underhållande, inbillar jag mig.

Högst besynnerligt

Men va' faan, är ingen inne på MSN nu?! Skönt i alla fall att jag har typ 25 bloggar att läsa innan jag lämnar in för den här natten. Vad jag sen kommer ihåg av det jag läste i morgon är ju en helt annan sak.

Nämen här blev det fel - oj, så fel det blev!

Hur i hela fridens namn tänkte bruden till vänster när hon valde kläder för utekvällen på Stureplan?

Kan någon svara på det?!

Det här är alldeles för tidigt

Klockan är halv åtta på morgonen och nej, jag är inte full och ung och dum och kom hem för en halvtimme sen efter (ännu) en festnatt under denna svenska "sommar". Notera "inte" i föregående mening! Nej, jag har precis blivit firad med tårta, blommor och presenter på sängen, för att jag föddes för på dagen 19 år sedan. Grattis till mig! Visste ni förresten att jag är född exakt 00.00 på natten mellan den 12 och den 13 juli? Mamma och pappa fick välja vilken dag jag skulle vara född och eftersom tretton är ett otursnummer i detta härligt kristna land fick det bli en dag tidigare. En annan version, inser jag, kan väl ha varit att slippa tjatet från en liten "Maggan" om jag skulle ha fått vara född den trettonde: "Varför gjorde ni så att jag fick vänta en dag till på min födelsedag bla bla bla ...". Det är den inofficiella versionen, skulle jag tro.

Hur som helst, eftersom jag gick upp vid tretiden på dagen i går (ja, man kan sova för mycket!) var det väl sådär enkelt att komma till ro i natt väl hemkommen efter en urtrevlig middag hemma hos Johanna i Högdalen i går kväll, som dessutom avslutades med alldeles för goda, alldeles för många koppar kaffe. Inte lätt att sova då, som bekant.

Så nu sitter jag här, pigg som en av den där fisken, och reflekterar över varför jag sitter här. Det kommer inte göra min födelsedag bättre på något sätt. Det kommer göra mig sur och grinig sådär vid femtiden i eftermiddag; precis vid den tiden då man ska börja peppa för den där festnatten jag målade upp i det här inläggets absoluta inledning. Om än kanske en aning kortare natt med tanke på att folk i min omgivning faktiskt verkar ha jobb att gå till varje dag, trots detta, livets sista sommarlov.

Vi får väl helt enkelt se hur dagen artar sig. Börjar jag gäspa någon gång vid tiotiden får jag väl tro på såna där power naps förträfflighet. Tillåt mig tvivla.

Än så länge lyssnar jag på "Minutes to Midnight", mina före detta älsklingar Linkin Parks nya platta. Och undrar: vad hände?

Jag kan knappt åka tunnelbana längre

Asså den här Teliareklamen i tunnelbanan enerverar mig. Ni vet den här affischen med reklam för Messenger-tjänsten i mobilen, typ såhär:

"Majsan säger: Meh harunte kommit iväg än?!
The P säger: Chilla ja e på väg"

"Harunte"? Jag
googlar på det så kallade ordet och får 68 svar. 68. På Telias hemsida verkar de inte heller använda ordet särskilt frekvent.

Jag ser framför mig hur Telias marknadsföringsavdelning sitter på ett möte och brainstormar:

"Jag tycker vi satsar på en MSN Messenger-konversation för att folk ska fatta!"
"Good point! Och det måste vara sånt där snack som ungdomar kör med nuförtiden för det är ju bara ungdomar som kör MSN!"
"Okej, ja men in med slangen då. Det är väl sånt dom kör med nuförtiden, ungarna?"
"Ah, när jag sitter med mina barn vid datorn vill det till att man hänger med i svängarna för annars fattar man ingenting av vad dom skriver!"

Och sen börjar de spåna på en riktigt "ungdomlig" konversation där resultatet syns här ovan. Blev det bra, tycker ni, Telia?

Söderbor ska stanna på Söder!

För oss som bor i Bromma är det lätt att känna skadeglädje!

Hanna Fridén: Jag håller mig i staden.

Råcksta är liksom inte ens långt ut. För oss. Tydligen lite längre för andra. Hihi.

Ett klädintresse som kanske gått till överdrift

För ungefär två veckor sedan, precis när jag med 90000 ungerska forint i ett Forexfodral i väskan - nyrik och glad - skulle åka till Ungern, såg jag en beige mockajacka från Yves Saint Laurent på Herr Judit. Det var förmodligen det dyraste plagget som någonsin funnits på det stället eftersom det, som bekant(?), är en second hand-affär. Jackan kostade 5000 kronor, men hade den hängt som ny på Nathalie Schuterman (på Birger Jarlsgatan, den enda butiken i Sverige som får sälja märket) hade priset varit i princip det fyrdubbla: alla gånger uppemot 20000.
 
Jag har inte använt jackan i mina fantasier sedan den dag jag såg den, men det är fanimig närapå. Jag har drömt, drömt och drömt och förbannat mig själv att jag var tvungen att åka till Ungern. Annars hade jag lätt köpt den.

Är jag dum i huvet eller har jag bara ett väldigt stort intresse?

Det här är en jobbig kväll

Det här är en sån här kväll som följer på en sån här dag som man aldrig vill uppleva i hela sitt liv. Det har varit en sån dag där man är grå i ansiktet. Askgrå. Eller i alla fall så känner man sig så. Omgivningen gör sitt bästa, men gör bara allt värre. Utan att göra något egentligt fel.

Det här blir en sån här kväll där mobilen inte ringer. Men där man sitter och väntar på att den ska göra det. För att komma bort från alla destruktiva tankar och få annat att tänka på. Ni som följt Magg(b)logg sen Magglogs dagar vet att jag inte hymlar med mig själv och i vissa stunder känner jag mig så ohyggligt ensam. Det gör ju alla, men de ger sken av att inte göra det, för ensamma människor är ju mindre värda människor. Konstiga människor som man ska hålla sig ifrån. I morgon är jag inte ensam längre, inte i mina tankar heller. Men usch, va' jag kan vara sentimental ibland.

Det stod "Dålig" i hennes panna

Sommaren 2007 - den där molnen var grå, men himlen aldrig blå - bjöd på ännu en dag fylld av härligt regn och rusk. Hoppas ironin går fram. På Alviks tunnelbanestations perrong var det blött lite varstans, men det höll på att torka upp. Ja, förutom då framför tjejen en bit bort som var en sån där tjej som inte tror på tajta byxor, men däremot på att stoppa in sina tubsockor i de alldeles för otajta byxorna. Framför henne var det efter en stund en stor - och växande - pöl. Av spott.

Hela hennes uppsyn var så ohyggligt ohygglig.

Eh ... 19?

Ja, det känns ju speciellt att fylla år om fem dagar. Jättespeciellt.

Tidigare inlägg Nyare inlägg