Det där brittiska varuhuset har gått Dennis obemärkt förbi
"Fast coolt ändå med Harrods-kassen!" sa jag.
"Harrod's? Vaddå Harrods? Vad är det?" svarade Dennis.
Jag ville bara sjunka genom jorden.
Jag säger som Mange Schmidt: "Vem é han?"
Somliga ligger i. Eller ligger på. Eller ligger under. Det bästa verkar vara att kombinera det där.
Hade ni en trevlig måndagkväll?
I första matchen av tre jag dömde spelade ett helt vanligt "svennegäng" mot "invandrarlaget" från blåa linjens norraste delar. Och man kan snacka hur mycket om smygrasism som helst, men i fotboll (och andra sporter?) är det en sanning att "invandrarlag" är "jobbiga" lag.
Kvällens första match var den första match någonsin jag har brutit som domare. "Invandrarlaget" fick två utvisningar. "TVÅ?!" kanske ni hajar till. Well, det har dem fått nästan varje omgång; minst två. Den första utvisningen följdes av att galningen som visades ut kastade grus på mig. Väldigt mycket grus. Sedan fortsatte han och skrek och tjoade från bänken och skämde ut sig själv och sina habibis i laget. Någon borde utöva hedersmord på honom! Det är han som vanärat sin släkt - inte hans systrar och morsor och fastrar och brorsor!
Den andra utvisningen kom efter två gula kort där det ena var för att killen som visades ut knuffat mig när han stod framför mig, trots att han redan fått sin frispark, och den andra kom sedan han, när han väl skulle skjuta frisparken vände sig om mot en motspelade och sköt stenhårt på honom medvetet. I det läget tänkte jag: "Okej, nu smäller det!". Och mycket riktigt! Killen gestikulerade, hotade och skrek: "Nu ska jag göra samma sak som min kompis!". Och så kastade han ännu lite mer grus på mig, rätt i mitt ansikte.
Då bröt jag matchen.
Kanske inga breaking news
30-årskris vid 19
Stannar upp och reflekterar över vad jag kan tänkas göra när jag fyller det. Modejournalist? Modebloggare? Jobba på ett märke? På ett märkes agentur? (Som alltså är den som säljer in ett märke till olika butiker).
Det verkar bli mode i alla fall.
Jag har (nog) inga barn, ingen fru, ingen Robert, kanske hund, ingen bil, inget körkort, vip-kort på Sturecompagniet, gillar Spy Bar men hatar köerna, är inte nån jävla fotbollsdomarjävel, bor på Lilla Essingen (ja, Wille!) eller Kungsholmen (ja, Dennis och Kajsa) eller Hagsätra (ja, Elena). Fast det där sistnämnda var bara hittepå.
Allt detta när jag är 30. 11 years to go - I'd better work on it!
Vad gör du när du är 30? Och om du fyllt 30 (jag gissar att åtminstone ett par tusental av mina läsare har gjort det) - vad ska du göra när du blir pensionär?
Och tänk nu på att jag väl svarar på en av tio kommentarer, men att jag läser varenda en. Så feel free!
Gamla sorger blir nya vänner
Ett litet steg för vissa är ett stort steg för andra
Det här var under den här tiden då jag förstod att Dressmann/JC/Stadium inte var skiten utan tvärtom ganska fattigt. Men min bekant hade alltid - alltid - sina tröjor med Linkin Park-tryck på sig.
Åren har gått. Vi har setts ibland, strött klyschor om oss och vår skolgång och gamla minnen och musik och allt det där varje gång, fast mindre och mindre prat med tiden och till slut bara igenkännande nickar. Fast Linkin Park-trycket var i alla fall fortsatt alltid på plats på tröjan.
I natt på tunnelbanan såg jag så honom igen. I en vit, illasittande t-shirt. Något har hänt. Nästa steg för killen kanske kan vara att gå in i en H&M-butik.
Han har nog aldrig varit i en sån.
Så var Köpenhamn och Malmö
Kom hem sent i går kväll från äventyret i Köpenhamn. Blandade känslor. Har sett fantastiska kläder och fantastiskt mycket kläder, käkat på lyxrestaurang, klubbat i Malmö, sovit i stället för att gå på den gigantiska Vice-festen i Köpenhamn fredag kväll, men å andra sidan upplevt hur fantastiskt både Malmö och Köpenhamn kan vara.
Det är en kontinental känsla som präglar båda städerna. Malmö är inte som allt annat i Sverige och Köpenhamn är inte som Malmö. När man sett om alla kravaller som varit i Köpenhamn (rivet ungdomshus, rivet Christiania, EU-toppmöten m.m.) har man inte förstått att något så våldsamt kunnat ske så nära. Men när man väl varit där förstår man precis. Köpenhamn är Europa. Det är inte Sverige. Inte än.
Kanske bör tillägga att jag varit i Köpenhamn typ tio gånger tidigare, men kanske inte med de här perspektiven.
Jobbet, då? Jag hade ju faktiskt i uppgift att bevaka Köpenhamns modevecka. Och för första gången träffade jag (nästan) hela gänget bakom Manolo. Det var fyra sköna grabbar - och jag. Lyxrestaurangen vi åt på tärde inte på någons plånbok. De nästan 4000 som fem grabbar käkade och drack för stod företaget för. Annars kan jag med illa dold stolthet berätta att jag lyckades med konststycket att bara göra av med 500 kronor på fyra dagar i Malmö och Köpenhamn. Det var å andra sidan en fruktansvärt fruktansvärd upplevelse, som jag inte vill att någon ska utsätta sig för.
Själva modeveckan blev för mig bara två dagar lång och jag hade gärna sett ännu mer. För trots att man bara hade två mässor att besöka blev det lite stressigt. Jag jobbade tillsammans med Olof från Göteborg och lite bilder som han tog från den första dagen finns här. Om en stund lägger jag upp min egen text från äventyret, som jag själv rankar som en av mina bästa för Manolo hittills. Läs den!
Tillbaka till vardagen igen. Eller vardag och vardag. I morgon börjar Stockholms modevecka med allt vad det innebär. Visningar, mingel, gratischampagne (som det var hiskeligt dåligt med i Köpenhamn - desto mer gratisöl!)och ännu mera kläder. Om jag har ett liv?
København!
Utsikten var fin, när man väl kunde se den
Som tack för hjälpen lämnade jag min Tropicanajuiceflaska på berget där jag satt. Jag menar, så att han har ett jobb att gå till i morgon också!
Avd. Onödigt vetande
Australien - 700 000 stycken!
Jag fattar det bara inte!
En gång är ingen gång, men två!
"My own style ... I like!!!"
Ni trodde att ni blivit av med mig
Glädjande är att jag kan göra som alla andra hobbybloggare och börja skylla på tidsbrist igen, som anledning till att du fortfarande läser om shoppingberoende överst på denna sajt - din startsida. Det tyder ju på att jag har något att göra om dagarna! Om detta "något" ändå vore ett jobb ... med lön varje månad den 25:e ...
Äh, jag har ändå aldrig trott på nio-till-fem-kulturen!
Det verkar vara hemskt jobbigt att vara shoppingberoende
Denna Mira lånar alltså pengar - ungefär 5000 i månaden av sina föräldrar - som är pensionärer. Okej?! What the fuck? Du är 20 - earn your own money!
Snacka om en sån tjej som egentligen aldrig kommer ha råd med att ens gå på Biblioteksgatan, men som lik förbannat tror att hon kan skaffa sig respekt genom att köpa sig till det.
Sucker!
Än har jag inte fått något svar ...
"Hej! jag har länge velat säga det här vill dig!!! du finns i mina fantasier every night!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! jag vill leka doktor o du har tre hål o jag vill utforska alla! du är den snyggaste tjejen o det är vi, det vet du!!!!!!!!!!!!!!"
Detta sms skickades till en tjej som jag gick i samma klass som i låg- och mellanstadiet och som via sms förklarat att hon "drömt konstiga drömmar" om mig. Tjejen har Aspbergers syndrom, vilket bland annat betyder att hon inte förstår ironi.
Nu undrar jag: förstod hon min ironi?
Ibland kan det vara bra att dissa i stället för att göra något ännu värre
Det här får mig osökt att tänka på alla mina och Elenas duster.
På den tiden var jag ungefär lika ... smidig.
(Jag råkade kalla Elena tjock en gång när vi satt och snackade. Jag menade det inte, men det kunde verkligen tolkas som att jag gjorde det. Det har jag fått höra sen dess. Det började med att hon kastade ett limstift i huvudet på mig. Sedan dess har allt bara blivit värre.).
Förresten: Kolla länken en gång till. Tror ni signaturen "jurg" tyckte han/hon var rolig när han/hon skrev sin kommentar. Hoppas inte det. I så fall tycker jag synd om den människan och allra mest synd tycker jag om människorna i den människans omgivning.
Kort och koncist
Det har varit en fantastisk kväll!
Uppföljning från tvättstugan
I stället för att sova
Återkommer med slutresultatet.
Konsten att trollbinda
Är han en tönt? En fjolla? En ful fisk?
Njaaa.
Paul.