Magg(b)logg

Det har varit en melankolisk och känslosam dag, utan att jag ens vet varför. Just nu sitter jag och gråter till nya The Radio Dept.-låten. Den heter "A Window" och den låter som The Radio Dept. brukar låta. Fast jag gråter kanske minst lika mycket i efterdyningarna av den märkliga, fantastiska film jag, sötis-Helene och sötis-Elena såg i dag, "Vänner för livet". Den var grym på flera sätt: grym och grymt bra, liksom.

Jo, jag kanske förresten visst vet varför det blev en melankolisk och känslosam lördag. Det var för att just i dag noterade jag verkligen hur många som står och tisslar och tasslar om mig, bakom min rygg. Människor jag inte känner, aldrig har träffat. De kommenterar mitt utseende, mitt underbett, min näsa - va' faan vet jag?! Och det är precis dem som upprätthåller mina negativa, suicidala tankar dagar som dessa. Bra jobbat, medmänniskor!

Jag brände mig på näsan i dag, ute i det blåsiga, soliga vädret. Det svider och bultar, men det värmer också. Konstig kombination det där.

Och så kom jag på varför två busshållplatser på olika sidor av en gata inte ligger precis mitt emot varandra utan alltid med lite mellanrum. Bara en sån sak.