Här var det skräddarsytt!
Går ni också in på typ varenda jävla Aftonbladet.se-omröstning?
Aftonbladet: Vilken är DIN favorittjej i friidrottslandslaget?
Edit: Hittade ytterligare en grej på Aftonbladet:
Aftonbladet: Nytt dödsfall skakar fotbollsvärlden.
Ytterligare en fotbollsspelare har dött. Denna gång en zambier i ett israeliskt lag, som avled på träning som genomfördes i 40 grader. Man kan väl tänka sig att värmen hade en del att göra med dödsfallet, men ursäkta mig, borde inte en kille från ett sånt land - Zambia - om någon vara van vid värme och allmänt odrägliga förhållanden?
Förlåt, men jag kunde inte låta bli.
Magg(b)logg är inte längre ensam
Har ni läst såhär långt är ni nog rätt trötta på mitt meningslösa dravel, när det enda jag ville med det här inlägget var att göra reklam för en blogg med - när detta skrivs - två inlägg skrivna. Men besök den i stället då, för in i helvete!
Kärt barn har många titlar
Jag känner inte riktigt den vibrerande stämningen, om ni förstår vad jag menar.
Min tills för alldeles nyligen omyndige lillebror kan alltså, bortsett från "fotbollshuligan" och "vänsterextremist", snart även titulera sig
Jag har inte tänkt mig den som den nya Maggbag, men ...
Bernhard Willhelm bag.
Jag har varit sugen på den i mer än ett år. Förstår ni mig?
Alla dessa sosserier
Jag orkar inte ens bli upprörd.
Jag har inte skickat tillbaka dem ännu
I morgon kommer vi träffas när min brorsas 18-årsdag firas här hemma. Även min 19-årsdag celebreras, men hamnar, av förklarliga skäl, lite i skymundan. Frågan är hur jag får samtalet med morfar att styra över till att jag, utöver de 3000 kronorna, hemskt gärna skulle vilja låna (få) en laptop av honom också. Några tips?
Fortfarande lillebror dock
Det där brittiska varuhuset har gått Dennis obemärkt förbi
"Fast coolt ändå med Harrods-kassen!" sa jag.
"Harrod's? Vaddå Harrods? Vad är det?" svarade Dennis.
Jag ville bara sjunka genom jorden.
Jag säger som Mange Schmidt: "Vem é han?"
Somliga ligger i. Eller ligger på. Eller ligger under. Det bästa verkar vara att kombinera det där.
Hade ni en trevlig måndagkväll?
I första matchen av tre jag dömde spelade ett helt vanligt "svennegäng" mot "invandrarlaget" från blåa linjens norraste delar. Och man kan snacka hur mycket om smygrasism som helst, men i fotboll (och andra sporter?) är det en sanning att "invandrarlag" är "jobbiga" lag.
Kvällens första match var den första match någonsin jag har brutit som domare. "Invandrarlaget" fick två utvisningar. "TVÅ?!" kanske ni hajar till. Well, det har dem fått nästan varje omgång; minst två. Den första utvisningen följdes av att galningen som visades ut kastade grus på mig. Väldigt mycket grus. Sedan fortsatte han och skrek och tjoade från bänken och skämde ut sig själv och sina habibis i laget. Någon borde utöva hedersmord på honom! Det är han som vanärat sin släkt - inte hans systrar och morsor och fastrar och brorsor!
Den andra utvisningen kom efter två gula kort där det ena var för att killen som visades ut knuffat mig när han stod framför mig, trots att han redan fått sin frispark, och den andra kom sedan han, när han väl skulle skjuta frisparken vände sig om mot en motspelade och sköt stenhårt på honom medvetet. I det läget tänkte jag: "Okej, nu smäller det!". Och mycket riktigt! Killen gestikulerade, hotade och skrek: "Nu ska jag göra samma sak som min kompis!". Och så kastade han ännu lite mer grus på mig, rätt i mitt ansikte.
Då bröt jag matchen.
Kanske inga breaking news
30-årskris vid 19
Stannar upp och reflekterar över vad jag kan tänkas göra när jag fyller det. Modejournalist? Modebloggare? Jobba på ett märke? På ett märkes agentur? (Som alltså är den som säljer in ett märke till olika butiker).
Det verkar bli mode i alla fall.
Jag har (nog) inga barn, ingen fru, ingen Robert, kanske hund, ingen bil, inget körkort, vip-kort på Sturecompagniet, gillar Spy Bar men hatar köerna, är inte nån jävla fotbollsdomarjävel, bor på Lilla Essingen (ja, Wille!) eller Kungsholmen (ja, Dennis och Kajsa) eller Hagsätra (ja, Elena). Fast det där sistnämnda var bara hittepå.
Allt detta när jag är 30. 11 years to go - I'd better work on it!
Vad gör du när du är 30? Och om du fyllt 30 (jag gissar att åtminstone ett par tusental av mina läsare har gjort det) - vad ska du göra när du blir pensionär?
Och tänk nu på att jag väl svarar på en av tio kommentarer, men att jag läser varenda en. Så feel free!
Gamla sorger blir nya vänner
Ett litet steg för vissa är ett stort steg för andra
Det här var under den här tiden då jag förstod att Dressmann/JC/Stadium inte var skiten utan tvärtom ganska fattigt. Men min bekant hade alltid - alltid - sina tröjor med Linkin Park-tryck på sig.
Åren har gått. Vi har setts ibland, strött klyschor om oss och vår skolgång och gamla minnen och musik och allt det där varje gång, fast mindre och mindre prat med tiden och till slut bara igenkännande nickar. Fast Linkin Park-trycket var i alla fall fortsatt alltid på plats på tröjan.
I natt på tunnelbanan såg jag så honom igen. I en vit, illasittande t-shirt. Något har hänt. Nästa steg för killen kanske kan vara att gå in i en H&M-butik.
Han har nog aldrig varit i en sån.
Så var Köpenhamn och Malmö
Kom hem sent i går kväll från äventyret i Köpenhamn. Blandade känslor. Har sett fantastiska kläder och fantastiskt mycket kläder, käkat på lyxrestaurang, klubbat i Malmö, sovit i stället för att gå på den gigantiska Vice-festen i Köpenhamn fredag kväll, men å andra sidan upplevt hur fantastiskt både Malmö och Köpenhamn kan vara.
Det är en kontinental känsla som präglar båda städerna. Malmö är inte som allt annat i Sverige och Köpenhamn är inte som Malmö. När man sett om alla kravaller som varit i Köpenhamn (rivet ungdomshus, rivet Christiania, EU-toppmöten m.m.) har man inte förstått att något så våldsamt kunnat ske så nära. Men när man väl varit där förstår man precis. Köpenhamn är Europa. Det är inte Sverige. Inte än.
Kanske bör tillägga att jag varit i Köpenhamn typ tio gånger tidigare, men kanske inte med de här perspektiven.
Jobbet, då? Jag hade ju faktiskt i uppgift att bevaka Köpenhamns modevecka. Och för första gången träffade jag (nästan) hela gänget bakom Manolo. Det var fyra sköna grabbar - och jag. Lyxrestaurangen vi åt på tärde inte på någons plånbok. De nästan 4000 som fem grabbar käkade och drack för stod företaget för. Annars kan jag med illa dold stolthet berätta att jag lyckades med konststycket att bara göra av med 500 kronor på fyra dagar i Malmö och Köpenhamn. Det var å andra sidan en fruktansvärt fruktansvärd upplevelse, som jag inte vill att någon ska utsätta sig för.
Själva modeveckan blev för mig bara två dagar lång och jag hade gärna sett ännu mer. För trots att man bara hade två mässor att besöka blev det lite stressigt. Jag jobbade tillsammans med Olof från Göteborg och lite bilder som han tog från den första dagen finns här. Om en stund lägger jag upp min egen text från äventyret, som jag själv rankar som en av mina bästa för Manolo hittills. Läs den!
Tillbaka till vardagen igen. Eller vardag och vardag. I morgon börjar Stockholms modevecka med allt vad det innebär. Visningar, mingel, gratischampagne (som det var hiskeligt dåligt med i Köpenhamn - desto mer gratisöl!)och ännu mera kläder. Om jag har ett liv?
København!
Utsikten var fin, när man väl kunde se den
Som tack för hjälpen lämnade jag min Tropicanajuiceflaska på berget där jag satt. Jag menar, så att han har ett jobb att gå till i morgon också!
Avd. Onödigt vetande
Australien - 700 000 stycken!
Jag fattar det bara inte!
En gång är ingen gång, men två!
"My own style ... I like!!!"
Ni trodde att ni blivit av med mig
Glädjande är att jag kan göra som alla andra hobbybloggare och börja skylla på tidsbrist igen, som anledning till att du fortfarande läser om shoppingberoende överst på denna sajt - din startsida. Det tyder ju på att jag har något att göra om dagarna! Om detta "något" ändå vore ett jobb ... med lön varje månad den 25:e ...
Äh, jag har ändå aldrig trott på nio-till-fem-kulturen!