Reflektioner från Råsunda
Jag undrar vad alla kristna töntar (DET FINNS INGEN GUD!) hade tänkt i dag på sorgens dag, årets längsta dag - långfredagen - när de såg för- och fyllefesten på Råsunda bland djurgårdarna (BP-fansen hade i de flesta fall inte ens nått tonåren) inför BP-Djurgården. Jag kom in gratis på Södra läktaren tack vare mitt domarkort (VIP överallt ... hmm), men hamnade å andra sidan mitt i BP-knatteland. Killen bredvid mig var högst tio och kunde max två, tre namn i BP-laget, men skrek som om han kunde allt om alla på gräsmattan. Jag suckade, tänkte "så där var jag också - förra århundradet" och så slutade ju matchen såklart i katastrof.
Med 0-1 efter 72 sekunder när mittförsvaret gick bort sig, med en domare som verkade ha glömt bort "fördelsregeln" och med blårandiga hjältar (hmm) som verkade totalt inkapabla att skapa något framåt gick det ju som det gick. Ka-ta-strof.
Tur att fotboll inte är ett dugg viktigt i ens liv längre.
Med 0-1 efter 72 sekunder när mittförsvaret gick bort sig, med en domare som verkade ha glömt bort "fördelsregeln" och med blårandiga hjältar (hmm) som verkade totalt inkapabla att skapa något framåt gick det ju som det gick. Ka-ta-strof.
Tur att fotboll inte är ett dugg viktigt i ens liv längre.
Kommentarer
Postat av: Siri
jag är faktiskt ingen tönt :(
Trackback