Magg(b)logg

Varannan måndag dömer jag Korpen i 11-mannafotboll. Det är 900 kronor och det är alldeles överjävligt. Kvällen som gick tog ändå priset.

I första matchen av tre jag dömde spelade ett helt vanligt "svennegäng" mot "invandrarlaget" från blåa linjens norraste delar. Och man kan snacka hur mycket om smygrasism som helst, men i fotboll (och andra sporter?) är det en sanning att "invandrarlag" är "jobbiga" lag.

Kvällens första match var den första match någonsin jag har brutit som domare. "Invandrarlaget" fick två utvisningar. "TVÅ?!" kanske ni hajar till. Well, det har dem fått nästan varje omgång; minst två. Den första utvisningen följdes av att galningen som visades ut kastade grus på mig. Väldigt mycket grus. Sedan fortsatte han och skrek och tjoade från bänken och skämde ut sig själv och sina habibis i laget. Någon borde utöva hedersmord på honom! Det är han som vanärat sin släkt - inte hans systrar och morsor och fastrar och brorsor!

Den andra utvisningen kom efter två gula kort där det ena var för att killen som visades ut knuffat mig när han stod framför mig, trots att han redan fått sin frispark, och den andra kom sedan han, när han väl skulle skjuta frisparken vände sig om mot en motspelade och sköt stenhårt på honom medvetet. I det läget tänkte jag: "Okej, nu smäller det!". Och mycket riktigt! Killen gestikulerade, hotade och skrek: "Nu ska jag göra samma sak som min kompis!". Och så kastade han ännu lite mer grus på mig, rätt i mitt ansikte.

Då bröt jag matchen.