Gårdagens missöden
I går var en i sin helhet rätt okej dag, men den innehöll även en del allvarliga incidenter:
* Jag sparkade sönder vår duschkabin hemma i rent vredesmod över min arma mor. Jag undvek dock att bryta eller stuka foten och det är jag ganska tacksam för i dag. Den är bara lite svullen. Och blå.
* Jag hade fått 250 kronor i taxipengar av ett lag för att jag skulle kunna åka från en innebandymatch som jag var på med Boll- & Racketspel-gruppen i Botkyrka (Hallunda) till Bosön (Liiidingö). Taxametern stannade på 718 kronor. Det var rätt jobbigt att behöva springa in till lagledarna inne i hallen och be om 500 kronor mer. I det läget skulle jag, om jag var lagledare, bli både förvånad och misstänksam. "Har han åkt taxi runt i hela stan, eller?" Men nej, det hade jag inte. Botkyrka ligger långt bortåt helvete. Det (Hallunda) är stationen innan Norsborg på röda linjen, då kanske ni förstår. Och sen är rödljus, Valhallavägen och söndagsköer ingen bra kombo om man har inställningen "här ska jag fram - fort!". 718 kronor, följaktligen ...
* Jag tog en tretimmarsfika med Dennis, Linda och Cissi och fick alldeles för sent veta att Dennis inte hade duschat sedan i torsdags morse. Då hade jag redan hunnit krama honom när vi träffades. Jag stod sedan i trekvart hemma i duschen och försökte rengöra mitt skadade psyke - förgäves! Hehe, nej det gjorde jag inte, men det var makalöst sossigt gjort och han är lätt Gårdagens sosse! Grattis Dennis, jag vet att du längtat! Varför han inte duschat på tre och en halv dag? Grabben har varit i Kenya. Där duschar man inte.
* Jag hade ner en skyltdocka som stod prydigt uppställd i en monter på Modemässan. Jag hade min resväska med mig eftersom jag skulle vara domare efteråt och eftersom den inte fick plats i värdeboxarna. En resväska är rätt otymplig att bära med sig, som ni kanske vet. Man blir liksom dubbelt så bred fast man tror att man inte blir det. Följaktligen åkte skyltdockan med en kritvit skjorta på sig i golvet. Det var ganska pinsamt. Jag var ensam i montern då, men precis när jag skulle resa den kom killarna bakom märket tillbaka dit. Det var ännu pinsammare. Konsten att göra ett gott första intryck, liksom! Men, jag klarade mig från tråkigheter den här gången också. Det är nog för att jag är så charmig.
* Jag sparkade sönder vår duschkabin hemma i rent vredesmod över min arma mor. Jag undvek dock att bryta eller stuka foten och det är jag ganska tacksam för i dag. Den är bara lite svullen. Och blå.
* Jag hade fått 250 kronor i taxipengar av ett lag för att jag skulle kunna åka från en innebandymatch som jag var på med Boll- & Racketspel-gruppen i Botkyrka (Hallunda) till Bosön (Liiidingö). Taxametern stannade på 718 kronor. Det var rätt jobbigt att behöva springa in till lagledarna inne i hallen och be om 500 kronor mer. I det läget skulle jag, om jag var lagledare, bli både förvånad och misstänksam. "Har han åkt taxi runt i hela stan, eller?" Men nej, det hade jag inte. Botkyrka ligger långt bortåt helvete. Det (Hallunda) är stationen innan Norsborg på röda linjen, då kanske ni förstår. Och sen är rödljus, Valhallavägen och söndagsköer ingen bra kombo om man har inställningen "här ska jag fram - fort!". 718 kronor, följaktligen ...
* Jag tog en tretimmarsfika med Dennis, Linda och Cissi och fick alldeles för sent veta att Dennis inte hade duschat sedan i torsdags morse. Då hade jag redan hunnit krama honom när vi träffades. Jag stod sedan i trekvart hemma i duschen och försökte rengöra mitt skadade psyke - förgäves! Hehe, nej det gjorde jag inte, men det var makalöst sossigt gjort och han är lätt Gårdagens sosse! Grattis Dennis, jag vet att du längtat! Varför han inte duschat på tre och en halv dag? Grabben har varit i Kenya. Där duschar man inte.
* Jag hade ner en skyltdocka som stod prydigt uppställd i en monter på Modemässan. Jag hade min resväska med mig eftersom jag skulle vara domare efteråt och eftersom den inte fick plats i värdeboxarna. En resväska är rätt otymplig att bära med sig, som ni kanske vet. Man blir liksom dubbelt så bred fast man tror att man inte blir det. Följaktligen åkte skyltdockan med en kritvit skjorta på sig i golvet. Det var ganska pinsamt. Jag var ensam i montern då, men precis när jag skulle resa den kom killarna bakom märket tillbaka dit. Det var ännu pinsammare. Konsten att göra ett gott första intryck, liksom! Men, jag klarade mig från tråkigheter den här gången också. Det är nog för att jag är så charmig.
Kommentarer
Trackback