Magg(b)logg

Sitter på tuben hem, har varit domare i "långt-bortåt-helvete". "Trångsund" hette stället visst - bekant för Elena, alltid nåt. Hur som helst, det är inte Elena som är "Dagens sosse" (inte i dag i alla fall), utan en tjej på tunnelbanan.

Hon kommer in i vagnen helt vanligt vid en station. Helt okej klädd sätter hon sig på fyran en bit bort från mig. På "synavstånd", om ni förstår. Bärandes på typ fyra kassar. Det är väl lite ovanligt, men inte sossigt i sig. Jag ignorerar henne och tittar ut genom fönstret. Nästa gång jag tittar på henne är hon jättesossig. Hon sitter och pratar i sin handsfree. Och då ska vi klargöra direkt att prata i handsfree kan man göra på olika sätt.

Man kan gå på Kungsgatan med öppen rock och skräddarsydd kostym och se affärsmässig ut. Har man då handsfree är det en lämplig "accessoar", nästan "förcoolande". Man ger intrycket av att vara lite viktig. Cool.

Sitter man däremot på tunnelbanan med handsfree ligger man redan där i riskzonen för att tappa i anseende. Folk hatar folk som pratar i mobil på tunnelbanan. De kan inte höra vad den andra personen i luren säger och det hela verkar vara ohyggligt irriterande. Den sossiga majoriteten gick ju lite over kill och förbjöd hela skiten - förbud is da shit, Billström ... *not* - och nu är det i alla fall tillåtet att mobilprata. Men inte populärt. Om tjejen på tunnelbanan pratade högt eller inte vet jag inte. Jag hade omväxlande In Flames och The Knife i hörlurarna och med mina vaxproppar till überhörlurar (intern-"skämt") hör man inte så mycket annat då. Men såg henne, det gjorde jag. Och herre människa! Hon var faan värre än värsta italienaren. Kroppsspråk, ansiktsuttryck - högröd i ansiktet. Hon gick verkligen in för det samtalet!

I det här läget tycker i alla fall jag att man har passerat den osynliga skiljelinjen för vad som är okej eller inte att göra med sin handsfree. Då har man blivit sosse. En dålig människa. Hua.