Magg(b)logg

Klockan är halv åtta på morgonen och nej, jag är inte full och ung och dum och kom hem för en halvtimme sen efter (ännu) en festnatt under denna svenska "sommar". Notera "inte" i föregående mening! Nej, jag har precis blivit firad med tårta, blommor och presenter på sängen, för att jag föddes för på dagen 19 år sedan. Grattis till mig! Visste ni förresten att jag är född exakt 00.00 på natten mellan den 12 och den 13 juli? Mamma och pappa fick välja vilken dag jag skulle vara född och eftersom tretton är ett otursnummer i detta härligt kristna land fick det bli en dag tidigare. En annan version, inser jag, kan väl ha varit att slippa tjatet från en liten "Maggan" om jag skulle ha fått vara född den trettonde: "Varför gjorde ni så att jag fick vänta en dag till på min födelsedag bla bla bla ...". Det är den inofficiella versionen, skulle jag tro.

Hur som helst, eftersom jag gick upp vid tretiden på dagen i går (ja, man kan sova för mycket!) var det väl sådär enkelt att komma till ro i natt väl hemkommen efter en urtrevlig middag hemma hos Johanna i Högdalen i går kväll, som dessutom avslutades med alldeles för goda, alldeles för många koppar kaffe. Inte lätt att sova då, som bekant.

Så nu sitter jag här, pigg som en av den där fisken, och reflekterar över varför jag sitter här. Det kommer inte göra min födelsedag bättre på något sätt. Det kommer göra mig sur och grinig sådär vid femtiden i eftermiddag; precis vid den tiden då man ska börja peppa för den där festnatten jag målade upp i det här inläggets absoluta inledning. Om än kanske en aning kortare natt med tanke på att folk i min omgivning faktiskt verkar ha jobb att gå till varje dag, trots detta, livets sista sommarlov.

Vi får väl helt enkelt se hur dagen artar sig. Börjar jag gäspa någon gång vid tiotiden får jag väl tro på såna där power naps förträfflighet. Tillåt mig tvivla.

Än så länge lyssnar jag på "Minutes to Midnight", mina före detta älsklingar Linkin Parks nya platta. Och undrar: vad hände?