Kajsa har träffat en dålig människa
Kajsa jobbar på sin mammas fik i Mariefred i veckorna och på helgerna är hon uppe i Stockholm. Fiket är ett helt vanligt fik, men det tycks somliga inte förstå. Och "somliga" i det här fallet är: allergikerna.
Kajsa står i kassan på fiket en dag och en kvinna kommer in. Hon är allergisk mot solrosfrön och undrar om brödet som säljs på fiket innehåller det. Kajsa kollar på innehållsförteckningen och konstaterar att nej, det finns inga solrosfrön. Kvinnan tar brödet och går ut. Lite senare kommer hon in igen och frågar ytterligare en gång om det verkligen inte finns solrosfrön i brödet eftersom det börjat klia i halsen på henne. Kajsa kollar återigen och än en gång kommer hon fram till att det inte finns några.
Senare på dagen får Kajsa ett telefonsamtal. Det är från ambulansföraren som just är i färd med att föra kvinnan till sjukhus. Han frågar om det inte kan finnas några spårämnen bland fikets bröd. Spårämnen är alltså att brödet kan ha legat i samma korg som bröd innehållandes solrosfrön och på så sätt kommit i kontakt med det. Och eftersom fiket även säljer bröd med solrosfrön i är det förmodligen så allergin blossat upp.
Jag häpnar över den här historien och över kvinnans dålighet. Hur ska Kajsa veta att hon är så överkänslig att hon knappt kan röra bröd med solrosfrön i om inte kvinnan med allergin säger det till henne? Som allergiker har man ett eget ansvar att bejaka sin allergi - det kan inte omgivningen förväntas göra åt en!
Man kan ju tänka sig scenariot att Kajsa står vid dörren och tar emot alla gästerna. I stället för att hälsa dem välkomna frågar hon direkt om någon i sällskapet är allergisk eller överkänslig mot någonting. Eller, så kan man inte tänka sig det!
Kajsa jobbar vidare på fiket. Nästa gång någon allergiker kommer fram och undrar någonting kollar hon nog lite särskilt extra. Trots att hon inte borde behöva göra det.
Kajsa står i kassan på fiket en dag och en kvinna kommer in. Hon är allergisk mot solrosfrön och undrar om brödet som säljs på fiket innehåller det. Kajsa kollar på innehållsförteckningen och konstaterar att nej, det finns inga solrosfrön. Kvinnan tar brödet och går ut. Lite senare kommer hon in igen och frågar ytterligare en gång om det verkligen inte finns solrosfrön i brödet eftersom det börjat klia i halsen på henne. Kajsa kollar återigen och än en gång kommer hon fram till att det inte finns några.
Senare på dagen får Kajsa ett telefonsamtal. Det är från ambulansföraren som just är i färd med att föra kvinnan till sjukhus. Han frågar om det inte kan finnas några spårämnen bland fikets bröd. Spårämnen är alltså att brödet kan ha legat i samma korg som bröd innehållandes solrosfrön och på så sätt kommit i kontakt med det. Och eftersom fiket även säljer bröd med solrosfrön i är det förmodligen så allergin blossat upp.
Jag häpnar över den här historien och över kvinnans dålighet. Hur ska Kajsa veta att hon är så överkänslig att hon knappt kan röra bröd med solrosfrön i om inte kvinnan med allergin säger det till henne? Som allergiker har man ett eget ansvar att bejaka sin allergi - det kan inte omgivningen förväntas göra åt en!
Man kan ju tänka sig scenariot att Kajsa står vid dörren och tar emot alla gästerna. I stället för att hälsa dem välkomna frågar hon direkt om någon i sällskapet är allergisk eller överkänslig mot någonting. Eller, så kan man inte tänka sig det!
Kajsa jobbar vidare på fiket. Nästa gång någon allergiker kommer fram och undrar någonting kollar hon nog lite särskilt extra. Trots att hon inte borde behöva göra det.
Kommentarer
Postat av: siri
Ja, är man så allergisk får man faktiskt skylla sig själv - jag anser personligen att man bör avstå helt från sådana saker när man vet att det man är allergisk mot kan finnas i närheten. Som en pappa som kom fram till mig när jag sålde glass i kungsan
"Ja hej, min son här är allergisk mot nötter och vi har ingen adrenalinspruta med till honom. Har glassen varit i kontakt med nötter?" Ehhhh, jag skulle aldrig i livet köpa glass åt min son som var så allergisk när stället har nötter i den lilla lilla kiosken!
Trackback