"NU ska du få höra! En historia utan dess like.Jag måste varna dig. Den innehåller missär missär och åter missär. Jag stannar i skolan länge in på kvällen. Det jag pratar om medan jag tvångskriver på en uppgift är en enda sak. Att jag är otroligt sugen på pizza. Jag är hungrig till precis den grad en pizza är perfekt, och smaken skulle vara helt underbar. Jag blir mer och mer exalterad över matidéen när jag inser att jag faktiskt HAR praktiskt taget hel pizza HEMMA, som var kvar efter dagen innan. Jag åt bara en sjättedel då, så jag har allså en helt underbar pizza kostnadsfritt inom mitt räckhål!!
Munnen trånar mer och mer efter denna smakbomb! Jag ser framför mig pizzasalladen, coca-colan och den ljuvliga varma maträtten!! Jag skyndar hemåt. Jag åker hem till mamma, trots att jag egentligen ska till pappa, endast utav denna anledning, trots att jag kanske måste vänta på bussen. Fast bussen kommer direkt jag ställer mig i bussskuren! Jag tänker att OJ! Allt går verkligen perfekt helt plötsligt! Jag blir bara gladare och gladare. Jag kommer då äntligen hem till mamma. Det första jag gör är att sätta på ugnen. Detta då det är det enda rätta sättet att värma en pizza. Värmer man den i mikron går det åt helvete. Det vet alla men en gnutta livserfarenhet.
Jag är nu så lycklig att jag ler för mig själv. Jag öppnar kylen. Ingen pizza. DET FINNS INGEN ****** PIZZA! DEN ÄR SPÅRLÖST FÖRSVUNNEN! DET ÄR SOM ATT DEN INTE ENS FUNNITS! Endast en avslagen coca-cola motsvarande två glas ligger och hånar mig på pizzans plats. Jag tänker att det här är inte sant! Ingen har en anledning till att ta denna pizza! Ingen har varit hemma!! Det är omöjligt att någon skulle fått för sig att äta den på morgonen!
Jag inser då faktum. Jag börjar sakta skräckslaget gå i riktning mot papperskorgen. Där ligger pizzan. Ihoptryckt bland en massa skit. Som att den bara vore helt värdelös. Orörd i sin tidigare helhet ligger den där och är fullständigt oätlig. Vidrigt ser det ut. Jag skickar genast ett sms till mor; ?VAD ÄR DET FÖR IDIOT SOM ÄTIT MIN PIZZA?. Inser nu att inget av det jag var säker på att jag skulle få, egentligen finns. Jag lägger mig ned på köksgolvet. Nedslagen. Besegrad.
Mamma kommer hem efter en timme. Jag spänner ögonen i henne och frågar vad hon vet. Hon hånler. Hon skrattar mig i ansiktet. "Nämen! Ville du ha den? Du klagar ju alltid att jag sparar mat. Du vill ju aldrig vilja äta nått gammalt? "
Sossen kan dra åt helvete. Jag äter upp hennes finchocklad från österrike som hämnd. I skrivande stund mår jag jävligt illa, men är lik förbannat fortfarande dödligt sugen på pizzan som rättfärdiges är min."