Magg(b)logg

Om natten finns att säga mycket, men i stället för att vara pretto och sväva ut förklarar jag bara att jag aldrig har varit så här bakis - den här månaden - och att på Stureplan råder, om ni inte visste det sen tidigare, stenhård elitism. Det gäller att hålla sig framme, men inte verka för angelägen. Vi hade bord på Utecompagniet efter Rebeckas student i går och när Susannas skiva på Fasching aldrig blev något annat än en dålig påminnelse om samlingarna på fredagsförmiddagarna på Södra Latin drog jag vidare. Till Stureplan. Till Rebecka. Och till Festen. Här har ni den i bilder. Och här är två människor i sällskapet (man ser mig - tragiskt nog - i bakgrunden, tillsammans med Emmy), som dock fegade ur och använde fejknamn. De heter inte Lullie och Wilma, om ni nu ville veta.

I natt kom jag till slut hem. Om hemkomsten har ytterst få människor fått höra och det finns en enkel anledning till det: jag har, trots allt som har hänt, ett varumärke att tänka på!