Magg(b)logg

Det faktum att måndag är en måndag har som bekant aldrig hindrat en Maggan på partyhumör. Inte heller i går, då Gröna Lund hade sin kick off. Även om jag, som bekant, inte jobbar för "Grönan" utan på ett företag som hyr in sig där, så var jag och mina jobbarkompisar välkomna: vi jobbar ju faktiskt på Gröna Lund.

Klockan fyra började festligheterna och tiden fram till klockan åtta spenderades i själva parken. Vi påbörjade en femkamp som aldrig avslutades, vi åkte attraktionerna, vi åt sockervadd och popcorn, men allra, allra mest söp vi. Öl i mängder. Och allt, allt, allt var gratis! Sossigt, sossigt - visst - men man får väl passa på. Det första jag betalade för var när mina gratis öl-kuponger tog slut inne på själva kick off-festen på Tyrol. Allt som allt drog jag i mig ett tiotal öl och tre, fyra cider och blev naturligtvis mer än lovligt lullig. Den här gången lämnade jag visserligen också festligheterna i förtid, men det var inte i nävarna på en snedtänd ordningsvakt, det var för att hjälpa en kollega som däckat att ta sig hem. Vi tog oss till Slussen och där tog hon bussen, ensam, trots att jag insisterade på att följa med för att se till att hon kom hem ordentligt. Och nej, inte för att våldta henne i närmsta buske, som vissa tycktes tro. Men ni som trodde det är osköna och det vet ni att jag tycker.

Efter det åkte jag hem. Mina mobilbatterier var döda och jag också, tydligen, för jag somnade och vaknade - i Hässelby Strand. Och chansen att ta sig tillbaka in mot stan var sådär: det var sista tuben jag åkt med. Nattbuss? Ah, tjena. Taxi? Lycka till att hitta en i Hässelby Strand klockan kvart i två en måndagnatt. Jag har dumt nog inga nummer till taxibolag i min telefonbok. Det är i ögonblick som dessa man bittert ångrar ett sånt faktum. Till slut hittade jag busshållplatsen och väntade en dryg halvtimme. Höll på att allvarligt frysa ihjäl, men till slut kom bussjäveln. Trots att jag "plingade" för att få gå av vid Ängbyplan stannade nämnda bussjävel - vid Brommaplan. Från platsen där jag gick av hem till mig tar det tjugo, tjugofem minuter att gå. Att blåfrusen och med väska i vänster näve springa samma sträcka tar sju, åtta minuter, vet jag efter i natt.

Allt som allt var det en på många sätt fruktansvärd partynatt. Fruktansvärt kall, fruktansvärt het, fruktansvärt bedrövlig, fruktansvärt fruktansvärd och i sin helhet fruktansvärt rolig.

Jag gick inte i skolan i dag.