Magg(b)logg

Sitter i soffan med laptopen i knäet och iTunes uppslaget. Har på shuffle och när Daniel Lemmas "If I used to love you baby" - ni vet "Jalla! Jalla!"-låten, som jag inte ens visste att jag hade - börjar spelas börjar jag gråta hejdlöst. Inte för att jag är ledsen eller något utan för att alla känslor och alla minnen - all nostalgi - till den låten väller upp inom mig.

Allt är inte normalt där inne inuti mig, det står klart. Jag är inte som alla andra.