Magg(b)logg

Det finns en tid på året då jag allra helst av allt skulle vilja bo på den blå linjen. "Hur tänker han nu?" antar jag att ni säger för er själva. Men meddelandet: "På grund av lövhalka måste tågen köra med lägre hastighet vilket leder till vissa förseningar" förföljer mig i mina värsta mardrömmar. Jag är så trött på SL! Okej att löv blir gegga på blöta spår och okej att SL gör allt de kan och bla bla bla bla bla. Men hur svårt - och dyrt? - kan det vara att lägga in (mer) värme i spåren som gör att de torkar fortare och gör löven lättare att få bort? Då försvinner också all snö och is om vintern innan SL:s ledningsgrupp hunnit stava till f-ö-r-s-e-n-i-n-g.

"Men nu har han virrat bort sig" tänker ni. Vaddå bo på blå linje? Jo, gissa hur många stationer på den blå linjen som ligger utomhus och exponeras för regn/snöstorm/stormvindar från nord/löv! En! (Kista.)

Av de få ord som de nyanlända och mindre nyanlända nysvenskarna bosatta längs den blåa linjen kan, är definitivt inte "lövhalka" ett av dem. Det sätter jag mitt SL-kort på! Ett kort som jag ändå kastar all världens väg i alla mina mardrömmar för att demonstrera hur fly förbannad jag är på SL varje år under oktober-mars (samt juni-augusti när de tycker att "sommartrafik" är en alldeles utmärkt ide - a k a hela förbannade året).

"Taxii!?!"