Att slå sig till ro i sin nya boning. Inte.

Berzelii Bar. Fy i fucking jävla helvete, vilket ställe! Det är inte där det händer. 120 kronor i inträde och ytterligare 15 för garderob plus 10 varje gång man vill hämta ut någonting. För vaddå? Elena sa det bra i går, som svar på min fråga om hur många hon trodde var från Östermalm på stället. Hennes svar: "Undrar hur många som skulle vilja vara från Östermalm?!". Fula tjejer, fula killar, skaplig musik, ful dans, ful inredning, ful DJ, ful inramning.

Och vad är grejen med att skriva på dörren att man har öppet till 05 och sen tända lyset strax före tre?

På vägen hem höll vi på att bli helt uppslukade av konsten att göra ost. Annars var det mest roligt. Förutom att jag, min orutinerade jävel, förstås inte hade koll på hur jag skulle ta mig till Universitetet vid fyratiden. Nattbuss från Vasagatan till Odenplan var första steget, tydligen. Och vad är oddsen att det på samma buss sitter två av mina högstadie-ex, som dessutom är kompisar? Väldigt, väldigt dåligt för varumärket att komma ensam på bussen i det läget och dessutom knappt kunna gå ordentligt. Fuck it.

Från Odenplan gick en annan buss till Vallentuna, som passerade Universitetet. Naturligtvis somnade jag på den, men nej, jag vaknade inte av "Nästa: Vallentuna" utan "Nästa: Universitetet Norra". Hemma strax efter fem.

Innan Berzelii såg jag "This Is England" med Cupcake. En fantastisk film i fantastiskt sällskap.

I dag försov jag mig - såklart - till mitt fotbollsdomaruppdag, men hann ändå. Vart jag ska nu? Trodde ni kände mig! Café 60, såklart!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback