Magg(b)logg

I helgen var jag fotbollsdomare i Åkersberga. Nemas. När man är domare får man en domarnyckel till ett särskilt domarrum, där man får byta om ifred. Kanske inte så lämpligt att typ byta om tillsammans med hemmalaget, som ni förstår.

Det var en annan domare i domarrummet när jag kom in dit, som hade dömt matchen innan. Jag reflekterade inte att det låg två nycklar där på bänken utan sa något i stil med att jag kunde lämna in hans nyckel också när jag ändå lämnade in min egen till cafeterian för att sedan ta ut den efter matchen. Jag utgick från att den andra nyckeln var hans exemplar av domarnyckeln.

Det var bara det att den nyckeln var min hemnyckel.

Detta kom jag på på väg från Åkersberga till en match samma eftermiddag i Danderyd och jag hade inte en chans i helvetet att hinna tillbaka dit innan den andra matchen.

Dagen efter, i går på söndagen, dömde jag först i Bromma och sen hade jag lovat min morbror som jag ju bor hos och vars lägenhet nyckeln går till, att åka till Åkersberga för att hämta nyckeln, eftersom det inte är så bra att den är på villovägar. Inte för att någon i den där förbannade cafeterian skulle snoka upp vår lägenhet typ tio mil därifrån, men ändå. Så då åkte jag till Åkersberga - en omväg på totalt ungefär tre timmar. Och allt gick bra. Det var bara det att cafeterian var stängd, så jag hade åkt dit i onödan.

Fy faan, alltså.