Magg(b)logg

Tyngst just nu?

Eric Prydz vs. Pink Floyd - Proper Education (Original Mix).

"That Swede is a fuckin' genious."

Det har varit lite lite schlager här på Magg(b)logg på sistone för att jag ska få behålla min självutnämnda titel som schlagerbög.

Det ska bli bättring på det.

Efter helgens drabbningar vill jag summera och listar Stockholms fem bästa uteställen:

1. Spy Bar! Har varit där en gång - går gärna dit igen! Bästa inredningen, bästa läget, bästa klientelet. Me like!
2. Star Bar! Fyra liter är fyra liter. Fyra liter öl för 299, fyra liter cider för 279. Och ja, man blir full även på två liter!
3. Little Persia! Sitta uppkrupen i en soffa, ta en bärs, chilla. Söder äger!
4. After! Härifrån har väl alla minnen. Även jag. Mest positiva. Ett negativt. Det är bra ändå.
5. Operakällarens Veranda! Deras drinkar är det "måste ses"-stämpel på. Så följaktligen måste även ni uppleva dem! 

Omid. Numera hyperintellektuell i kattiga Armaniglajjor. Och med rätt små ögon.

Efter en lördagkväll på klubben Vänner & Bekanta som var sådär, mellanlandade jag och sötisarna på Donken Slussen innan vi åt "efterrätt" på Café 60. Under vårt bord, bredvid ett stolsben stod en ölburk och två flaskor vin. Någon/några hade förfestat på Café 60! Det vill jag också göra!

Men eftersom jag är en feg, dålig människa, vågar jag nog inte. Tänk om man blir upptäckt, liksom, med att supa till på något helt annat än ställets moccachino. Ångest.

Men jag beundrade den/de som vågade. Det var modigt gjort.

"Lörkan" frågade precis om jag visste att Kina importerade ris.

Det visste jag inte.

Och jag tyckte att det var lite roligt.

Efter en utekväll ska jag nu försöka analysera kvällens tävling i Jönköping.

Addis Black Widow var fulast även on stage, inte bara på bilderna inför spektaklet. Vit bröllopsklänning plus röd jag-vet-inte-vad på scenen är inte the shit. Att det får 5+ i Aftonbladet säger väl mer om den helvetesblaskan än om kläderna i sig själva. Genant, pinsamt - fult.

Tommy Nilsson var tråkig, åh så tråkig. Ett typexempel på hur mycket artisten betyder för bidraget; sjungen av en nobody hade den aldrig någonsin gått vidare.

Anna Book levererade. Bruden kan ju faktiskt inte sjunga, så det var starkt jobbat att gå vidare direkt ändå. Fråga: hur stor betydelse hade hennes Let's Dance-medverkan i avancemanget? Apropå artistens namns betydelse, även om hennes låt var betydligt bättre.

Jag gillade Stefan Andersson och Aleena Gibsons låt. Även om kläderna deras var sådär. Exakt samma omdöme har jag om Uno och Irma.

Elin Lantto och Sofia hade ju det gemensamt att det de framförde var var slätstruket, lättsamt - och rätt modernt.

Bäst av alla tycker jag ändå Andreas Lundstedt var! Jag gillade låten, framträdandet, kläderna och honom. Aftonbladets stil-"expert" tyckte han skulle passa bättre i en tajtare outfit och att det såg ganska löst sittande ut. Ja, kanske för att trenden som kommer nu är så, ditt blockmongo! Han var kvällens snyggaste, låten den bästa, liksom framträdandet. Men svenska folket är ju som bekanta dumma i huvet, homofobiska och allmänt äckliga, så då får jag väl gå på Pride i sommar om jag vill höra den låten igen. Och om jag skulle ses på Pride skulle vissa rykten leva vidare om mig, rykten som jag gjort allt för att ta död på. Så nej, det besparar jag mig själv.

Svaga låtar generellt. Bot och bättring till Göteborg nästa vecka! Snälla? Jag längtar redan!