In my fantasies
Om jag har dregel på kinden när ni träffar mig i dagarna är det på grund av blotta tanken på BWO:s sångare Martin Rolinski i schlagern på lördag. På samma sätt kunde vissa kroppsvätskor (från munnen - enbart från munnen!) utsöndras under förra veckan när mitt huvud började fantisera om Ola inför lördagens omgång. Och då fick man ju sitt, det vet ni som såg!
Å andra sidan fick jag ännu större kåtslag när jag såg Keira Knightley i typ genomskinliga kläder i "Försoning" i går, även om jäntebarnet gått och blivit väl smal på sistone.
Är det kanske bisexuell jag är?
Å andra sidan fick jag ännu större kåtslag när jag såg Keira Knightley i typ genomskinliga kläder i "Försoning" i går, även om jäntebarnet gått och blivit väl smal på sistone.
Är det kanske bisexuell jag är?
Sötnötter
Jag kallar inte min kompis Helene för sötnöt utan anledning. Hon är söt som en söt, men (ibland) trög som ett nöt. I går fick vi lite kvalitetstid med varandra (missförstå inte "kvalitetstid" nu!) och Helene visade sig från sin allra sötnötigaste sida. Jag citerar:
"Asså det är ju sjukt att de gräver bort det enda gröna!"
Helene och jag står och tittar ut över Vasaparken och långt borta ser Helene en grävskopa, som används i arbetet med att bygga nytt på markytan som tidigare huserade Sabbatsbergs sjukhus. Notera att det är en park - Vasaparken till på köpet - vi står och tittar på. Ah, för Vasaparken är ju inte känd för att vara grön, utan ... ... ... grön?
"Asså ditt hår skulle vara jättefint på en tjej!"
På tunnelbanan hem från bion vi såg, Försoning. Ska man skratta eller gråta? Jag vet att jag är långhårig och jag vet att jag med min blå- och grårandiga nyinköpta polotröja i dag inte bara representerar mina politiska ideal väldigt bra genom mina kläder, utan också - med mitt hår och allt - ser ut som en homosexuell från ett helt annat årtionde än 00-talet. Meaning 50- eller 70-talet. Och inte som en heterosexuell trendfåne anno 2008. Men det var ett medvetet val jag gjorde klockan tio över sju i morse på väg till en intervju med vd:n för ett av Sveriges största modeföretag. (More about this issue to come!)
Dagens i-landsproblem
Pratade precis med min kollega, som i korta drag berättade om sin yrkeskarriär. Innan hon hamnade hos oss hade hon sökt ett jobb, som hon inte fått. Anledningen? Arbetsgivaren tyckte hon var för överkvalificerad för jobbet.
Överkvalificerad? Eh? Hur tänker man då?
Överkvalificerad? Eh? Hur tänker man då?
Världen blir aldrig mer sig lik efter detta
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=744213&rss=1399
I dag är en sorgens dag.
Världen blir aldrig mer sig lik efter detta.
Min kind är blöt. Blöt av tårar. Som efter ett bittert avsked, som efter att ha sagt hej då till en nära vän.
I dag är en sorgens dag.
På Siris begäran: Melodifestivalnoteringar!
Ni såg den i lördags, såklart! Melodifestivalen! Och det fanns ju inte på kartan att "Mr Can't Take A Step Without A Scarf Around My Neck" och den alltmer motbjudande frikyrkodivan skulle missa finalen. Och det var naturligtvis då de gjorde det!
Men när Sanna lästes upp som första finalbidrag anade jag att något var på gång. För naturligtvis väljer ju SVT ordningen på vilka som läses upp för att öka spänningen. Att de läses upp slumpvis är ju bullshit. Och när Sanna och inte Carola/Andreas lästes upp först anade jag som sagt något, eftersom det hade varit korkat av SVT att inte läsa upp dem första, om de gått vidare. Jag menar: Hur troligt kändes det egentligen att Rongedals slagit dem?
Jag grät för övrigt när Sanna sjöng. Det var årets mest sentimentala schlagermoment. Hittills, är väl bäst att säga. Jag grät inte när Rongedals drämde av sin lysande dänga - jag njöt. Och jag grät inte när Ola gjorde som bara Ola kan. Jag dreglade.
I natt surfar jag runt på måfå, väl medveten om att jag ska infinna mig på jobbet om sex och en halv timme. Borka Borka-Nicole från i lördags (ni vet Ms Britney Look Alike, som hade en bra låt, men inte kunde uttala ett enda svenskt ord rätt och inte heller träffa en enda ton) fångar mitt intresse. Ni hörde ju hur hennes svenska var. Nu kan ni läsa den också, eftersom hon begåvats med en blogg på Aftonbladet.se. Och det är dagens roligaste!
Utdrag (från när hon ligger och pratar med en kille i telefon när hon inte kan sova):
"han försöker att hjälpa mig, prattar med mig men jag inte lyssnar... my head is spinning! oh yeah!i m freakin out big time!lol
Men när Sanna lästes upp som första finalbidrag anade jag att något var på gång. För naturligtvis väljer ju SVT ordningen på vilka som läses upp för att öka spänningen. Att de läses upp slumpvis är ju bullshit. Och när Sanna och inte Carola/Andreas lästes upp först anade jag som sagt något, eftersom det hade varit korkat av SVT att inte läsa upp dem första, om de gått vidare. Jag menar: Hur troligt kändes det egentligen att Rongedals slagit dem?
Jag grät för övrigt när Sanna sjöng. Det var årets mest sentimentala schlagermoment. Hittills, är väl bäst att säga. Jag grät inte när Rongedals drämde av sin lysande dänga - jag njöt. Och jag grät inte när Ola gjorde som bara Ola kan. Jag dreglade.
I natt surfar jag runt på måfå, väl medveten om att jag ska infinna mig på jobbet om sex och en halv timme. Borka Borka-Nicole från i lördags (ni vet Ms Britney Look Alike, som hade en bra låt, men inte kunde uttala ett enda svenskt ord rätt och inte heller träffa en enda ton) fångar mitt intresse. Ni hörde ju hur hennes svenska var. Nu kan ni läsa den också, eftersom hon begåvats med en blogg på Aftonbladet.se. Och det är dagens roligaste!
Utdrag (från när hon ligger och pratar med en kille i telefon när hon inte kan sova):
"han försöker att hjälpa mig, prattar med mig men jag inte lyssnar... my head is spinning! oh yeah!i m freakin out big time!lol
jag försöker att tänka positivt!mamma kommer om 2 dagar!!!min familj kommer! min skivbolag hjälper mig!mina producenterna, mina vänner som jag har här, min svenska familj här..et är inte så dåligt eller hur?
och sen kommer jag ihåg vad min vän klass sa " folket är inte där för dig. du är där för folket. du måste vinna folket och göra din bäst att vinna dina fans you are an entertainer!!"
jag ler...och kramar min lite teddybear!
Entertainer? Nja. I så fall för att man kan skratta åt dig. Sopa. Mohaha.
Vad noterade ni från kvällen?
Värmland (och Sverige) är i chock
Försöker gå in på Värmlands Folkblads hemsida, eftersom jag hörde på radio i morse att Schulmanbröderna skulle börja blogga igen. För Värmlands Folkblads hemsida ... (!!!) Det går sådär. Jag konstaterar att det är fler än jag som helt plötsligt har fått en anledning att besöka en sketen landsortstidnings hemsida, vars servrar säkert inte fått ta emot så stor trafik på två år som de nu fått på en förmiddag. En ganska bra mätning av standarden på den tidningen är rubriken "Bröderna Schulman gör come back". Aldrig i hela mitt liv har jag sett "come" och "back" särskrivet i "comeback". Det är lantis bara det.
MEN JÄVLAR I MIN LÅDA, VA' ROLIGT ATT DE BLOGGAR IGEN!!!
Senare: Kommer fortfarande inte in på sajten utan möter i stället felmeddelandet "Server too busy". Lite roligt, tycker jag.
Ännu lite senare: Läser på Aftonbladet.se (den kommer man i alla fall in på!) där Alex intervjuar Calle inför blogglanseringen. Får veta att detta bara är en försmak - en uppvärmning - inför lanseringen av deras nya humorsajt 1000apor.se i april. Alex frågar Calle vad det roligaste varit inför den lanseringen och Calle berättar när de fejkade Steffo Törnqvists (vinkännaren på TV4, ni vet) mailadress och mailade en tobakshandel för att kräva att få en låda väldigt fina cigarrer gratis bara för att sedan kunna röka dem i teve. Några timmar senare fick "den riktige" Steffo Törnqvist en låda Davidoff Limited Edition budade till TV4:s huvudkontor.
Ohyggligt roligt! Framförallt att det var Davidoff (Davidoff!) han fick!
MEN JÄVLAR I MIN LÅDA, VA' ROLIGT ATT DE BLOGGAR IGEN!!!
Senare: Kommer fortfarande inte in på sajten utan möter i stället felmeddelandet "Server too busy". Lite roligt, tycker jag.
Ännu lite senare: Läser på Aftonbladet.se (den kommer man i alla fall in på!) där Alex intervjuar Calle inför blogglanseringen. Får veta att detta bara är en försmak - en uppvärmning - inför lanseringen av deras nya humorsajt 1000apor.se i april. Alex frågar Calle vad det roligaste varit inför den lanseringen och Calle berättar när de fejkade Steffo Törnqvists (vinkännaren på TV4, ni vet) mailadress och mailade en tobakshandel för att kräva att få en låda väldigt fina cigarrer gratis bara för att sedan kunna röka dem i teve. Några timmar senare fick "den riktige" Steffo Törnqvist en låda Davidoff Limited Edition budade till TV4:s huvudkontor.
Ohyggligt roligt! Framförallt att det var Davidoff (Davidoff!) han fick!
... och ja, jag kan hans telefonsvarare utantill
Mitt jobb går ju till viss, eller ganska stor, del ut på att få tag på människor per telefon. Det går ofta bra - ibland sådär. Jag använder ett dataprogram för att skriva in allting som jag pratar med alla om och synen som möter mig när jag går in på dokumentet för mina kontakter med en datachef är lite tragikomisk:
080123: 13.55: RI IS.
080124: 13.19: RI IS. 16.24: RI IS.
080125: 13.15: RI IS. 15.34: RI IS.
080128: 10.15: RI IS.
080131: 13.55: RI IS.
080201: 13.52: RI IS. 15.06: RI IS.
080204: 14.10: RI IS. 15.59: RI IS.
080205: 08.53: RI IS. 11.15: RI IS. 14.16: RI IS.
080206: 08.51: RI IS. 11.08: RI IS. 15.36: RI IS.
080207: 13.50: RI IS. 16.01: RI IS.
080208: 13.53: RI IS.
080211: 13.49: RI IS.
080213: 14.05: RI IS. 16.25: RI IS.
080214: 16.02: RI IS.
080215: 09.00: RI IS.
Vad ni ser är alltså datum och klockslag jag ringde och "RI IS" står för "Ring Igen Inget Svar". Jag får det till 24 gånger jag ringt honom och inte fått något svar. Den givna frågan är ju varför jag inte ger upp, men företaget han sitter på har 600-700 000 dokument de behöver få dokumenterade typ immediately, har han sagt tidigare, så jag fattar inte att han inte svarar.
Jag håller i detta nu på att sakta men säkert idiotförklara honom.
Idiotförklarat mig själv har jag redan gjort.
Ursäkta, stör jag?
På tunnelbanan hem satt jag och lyssnade på musik som vanligt. Men jag undrar fortfarande varför den medelålders mannen i samma fyra som jag tog fram öronproppar och satte in. Var det ett tecken?
Fotogenique?
Fotograferna runt Modeveckan fångade mig på ett antal bilder. Och Facehunters kan jag ju stå ut med - bara att finnas på bild där är ju en boost för det personliga varumärket.
Men de andra?
Rodeo: Från Ellegalan.
Stureplan.se: Från Caliroots fest på NEU.
Jag måste jobba på mina mingelbilderposer, det är ett som är säkert.
Men de andra?
Rodeo: Från Ellegalan.
Stureplan.se: Från Caliroots fest på NEU.
Jag måste jobba på mina mingelbilderposer, det är ett som är säkert.
Jag klarar det inte längre
Jag kan inte ha frid i mitt hjärta när den där jävla programledaren på hockeylandskampen mellan Sverige och Finland har svart t-shirt med något blaffigt orange tryck under en oknäppt svart kavaj. Visa lite stil och hyfs, för i helvete! Vi lider faktiskt här hemma i tevesoffan!
Har kommit ut nu ... som teknikbög
Detta och föregående inlägg skrevs förresten med hjälp av mitt nya mobila bredband. Ett bredband som, om det fungerar (peppar, peppar) måste vara Guds gåva till mänskligheten. Och ett viktigt redskap i min nya karriär som egenföretagare och modebloggare. Vi får väl se hur länge det fungerar ...
Kära rökare
Fick lära mig en ny sak i går av min mamma. Släng inte fimpen på marken! Den innehåller kadmium, som inte är alltför bra att få ut i naturen.
Om detta sedan betyder att jag trycker pinnen mot en vägg och ber att få slänga den i en papperskorg inne på stället klockan halv tre en lördagnatt när jag knappt kan stå upp är en helt annan sak, men tänkvärt är det lik förbaskat.
Hela den här problemställningen försvinner ju om man, som Elena, slutar röka, men där är jag inte. Inte än.
Om detta sedan betyder att jag trycker pinnen mot en vägg och ber att få slänga den i en papperskorg inne på stället klockan halv tre en lördagnatt när jag knappt kan stå upp är en helt annan sak, men tänkvärt är det lik förbaskat.
Hela den här problemställningen försvinner ju om man, som Elena, slutar röka, men där är jag inte. Inte än.
I Sverige fungerar det inte på det här sättet
De är ju lite konstiga de där araberna, det har man ju hört. Betala miljoner för en nummerskylt? Hur svårstulen är en nummerplåt på en skala? Tänk dig att du betalar 130 mille för att få nummer "1" på din bil - och sedan få se den snodd.
Jag skulle i alla fall inte bli glad. Inte förvånad heller, för den delen.
Jag skulle i alla fall inte bli glad. Inte förvånad heller, för den delen.
Jag har hittat min jämlike
Tidigare var min favoritgrupp på Facebook "Är hon mer än 10 meter från spisen har hon rymt". Jag tycker den på ett väldigt bra sätt symboliserar hur jag ser på det "sämre könet".
Numera föredrar jag "People who don't sleep enough because they stay up late for no reason". Den känns som min grupp. Med tanke på det förra inlägget om mina nya arbetstider är det numera en rejäl omöjlighet att fortsätta vara uppe till halv fem framför datorn eller vingla in samma tid en torsdag morgon och bittert ångra de sista ölen man tog, men tydligen finns det andra som inte lärt sig av sina misstag.
Hämtat från gruppens "wall":
"I blame youtube and facebook. It's now 0805 and I've been awake for almost 25 hours. I spent all night tagging stupid things in pictures and saying they were my friends and watching Dara O'Brain on youtube.
I have to go to work now."
En mänsklig tragedi. En tragisk människa. Min jämlike.
Numera föredrar jag "People who don't sleep enough because they stay up late for no reason". Den känns som min grupp. Med tanke på det förra inlägget om mina nya arbetstider är det numera en rejäl omöjlighet att fortsätta vara uppe till halv fem framför datorn eller vingla in samma tid en torsdag morgon och bittert ångra de sista ölen man tog, men tydligen finns det andra som inte lärt sig av sina misstag.
Hämtat från gruppens "wall":
"I blame youtube and facebook. It's now 0805 and I've been awake for almost 25 hours. I spent all night tagging stupid things in pictures and saying they were my friends and watching Dara O'Brain on youtube.
I have to go to work now."
En mänsklig tragedi. En tragisk människa. Min jämlike.
"Är du sen i dag igen?"
Och apropå jobbet har jag fått nya arbetstider! Tidigare hade jag 13-17 varje dag. Nu har det ändrats till 8-12 tre dagar i veckan. Ni kan ju bara föreställa er vad jag tycker om det ...
Chefen: "Johan, kommer du hit så vi får snacka om en grej"
På jobbet i dag har jag en tröja som det står "Fuck forever" på . Vid närmare eftertanke var det kanske inte så eftertänksamt gjort av mig. Det är ändå ett kontorsjobb, det här ...
"Ursäkta, jag försöker faktiskt jobba här!"
Okej, nu är jag trött på att assistenten på jobbet flörtar med mig! Det är inte coolt längre!
Ett gott skratt
Vilar ut efter en lång, lång dag "ute på fältet". Och detta har bara börjat. Dagens höjdpunkt har min kollega Olof skrivit om.
Jay Leno på teve. Ett återkommande inslag där är "Headlines" där tittare skickat in roliga tidningsutklipp. Jay tittar på ett utklipp och frågar sen husbandets gitarrist Kev vilken han tror är den vanligaste generella dödsorsaken. "Rökning" gissar Kev, medan redaktören för programmet svarar "cancer".
Nej, svarar Jay. Den vanligaste generella dödsorsaken är - döden.
Jag vet inte om det är för att jag knappt kan hålla ögonen öppna, men jag tycker bara det är så sanslöst roligt. Jag skrattar betydligt längre än den normalt lättcharmade publiken.
Jag vet inte om ni gör det. Men det kvittar för mig, det vet ni.
Jay Leno på teve. Ett återkommande inslag där är "Headlines" där tittare skickat in roliga tidningsutklipp. Jay tittar på ett utklipp och frågar sen husbandets gitarrist Kev vilken han tror är den vanligaste generella dödsorsaken. "Rökning" gissar Kev, medan redaktören för programmet svarar "cancer".
Nej, svarar Jay. Den vanligaste generella dödsorsaken är - döden.
Jag vet inte om det är för att jag knappt kan hålla ögonen öppna, men jag tycker bara det är så sanslöst roligt. Jag skrattar betydligt längre än den normalt lättcharmade publiken.
Jag vet inte om ni gör det. Men det kvittar för mig, det vet ni.
Vecka 5 ...
Några dagar har gått och saknaden finns såklart kvar. Men gråten ligger inte längre och stockar sig i halsen och mycket handlar väl om att kunna gå vidare, antar jag.
Två veckor om året, sedan ett par år tillbaka, förvandlas jag till en levande vante. Jag är överallt och ingenstans och när veckan är slut och man ska försöka samla intrycken går alla in i varandra och man blir inte klok på någonting. Vi pratar om de två modeveckorna i Stockholm.
Nästa vecka är det dags. Jag är taggad till tänderna, vässar klorna (och armbågarna) och spetsar ögonen. Var jag gör det? Här:
Maggans vecka 5:
Måndag:
09.00: Scandic Hotel Anglais: Invigning, Rookies-mässan (där jag sitter i juryn). Handelsministern Eva Björling och H&M:s designchef Margareta van den Bosch invigningstalar.
16.30: Modevisning, Berns: Carin Wester.
Tisdag:
16.00: Modevisning, Berns: Velour.
19.00: Modevisning, nåt galleri på Hudiksvallsgatan: Whyred.
20.30: +46 Awards, Annika Berger, +46.
Onsdag:
13.00: Modevisning, Berns: Resteröds.
14.30: Modevisning, +46: Rickard Lindqvist.
16.00: Modevisning, +46: Pudel.
17.30: Modevisning, Berns: Fifth Avenue Shoe Repair.
20.30: Modevisning, Konserthuset: Cheap Monday.
Torsdag:
14.30: Modevisning, +46: Permanent Vacation.
15.00: Modevisning, Berns: Beckmans. (hur fan jag nu ska hinna mellan där!)
16.00: Modevisning, +46: Sunday Sun.
Eventuellt: 17.30: Modevisning, Berns: Nakkna.
18.15: Scandic Hotel Anglais: Pressvisning, Rookies-mässan.
19.00: Modevisning, Berns: Björn Borg.
19.30: Scandic Hotel Anglais: Pesha Kusha (en typ av föreläsning där varje talare får sex minuter på sig och samtidigt ska visa bilder som han eller hon pratar om).
22.00-03.00: Avslutningsfest, +46.
Fredag:
09.00: Grand Hôtel: Pressfrukost, Elle-galan.
10.00-20.00: Scandic Hotel Anglais: Rookies-mässan.
19.00: Elle-galan. (instruktionen från Edvin är att väldigt närgånget fota Carolina Gynnings bröst ...)
19.00: Tvåårsfest på en butik i Vasastan (kan nog tyvärr bli bortprioriterad ...)
20.00-22.00: Scandic Hotel Anglais: Efterfest, Rookies-mässan.
22.00-03.00: VICE-festen på hemlig plats.
Lördag:
10.00-20.00: Scandic Hotel Anglais, Rookies-mässan.
Hade fått gå på Hopes och kanske Acnes och Filippa K:s visningar om jag fortfarande varit kvar på Manolo, men samtidigt är det roligt att dessa visningar har jag fixat helt själv och inte för att jag skriver där. Har jag glömt något? Hoppas inte det. Det känns som att det är tillräckligt ...
Två veckor om året, sedan ett par år tillbaka, förvandlas jag till en levande vante. Jag är överallt och ingenstans och när veckan är slut och man ska försöka samla intrycken går alla in i varandra och man blir inte klok på någonting. Vi pratar om de två modeveckorna i Stockholm.
Nästa vecka är det dags. Jag är taggad till tänderna, vässar klorna (och armbågarna) och spetsar ögonen. Var jag gör det? Här:
Maggans vecka 5:
Måndag:
09.00: Scandic Hotel Anglais: Invigning, Rookies-mässan (där jag sitter i juryn). Handelsministern Eva Björling och H&M:s designchef Margareta van den Bosch invigningstalar.
16.30: Modevisning, Berns: Carin Wester.
Tisdag:
16.00: Modevisning, Berns: Velour.
19.00: Modevisning, nåt galleri på Hudiksvallsgatan: Whyred.
20.30: +46 Awards, Annika Berger, +46.
Onsdag:
13.00: Modevisning, Berns: Resteröds.
14.30: Modevisning, +46: Rickard Lindqvist.
16.00: Modevisning, +46: Pudel.
17.30: Modevisning, Berns: Fifth Avenue Shoe Repair.
20.30: Modevisning, Konserthuset: Cheap Monday.
Torsdag:
14.30: Modevisning, +46: Permanent Vacation.
15.00: Modevisning, Berns: Beckmans. (hur fan jag nu ska hinna mellan där!)
16.00: Modevisning, +46: Sunday Sun.
Eventuellt: 17.30: Modevisning, Berns: Nakkna.
18.15: Scandic Hotel Anglais: Pressvisning, Rookies-mässan.
19.00: Modevisning, Berns: Björn Borg.
19.30: Scandic Hotel Anglais: Pesha Kusha (en typ av föreläsning där varje talare får sex minuter på sig och samtidigt ska visa bilder som han eller hon pratar om).
22.00-03.00: Avslutningsfest, +46.
Fredag:
09.00: Grand Hôtel: Pressfrukost, Elle-galan.
10.00-20.00: Scandic Hotel Anglais: Rookies-mässan.
19.00: Elle-galan. (instruktionen från Edvin är att väldigt närgånget fota Carolina Gynnings bröst ...)
19.00: Tvåårsfest på en butik i Vasastan (kan nog tyvärr bli bortprioriterad ...)
20.00-22.00: Scandic Hotel Anglais: Efterfest, Rookies-mässan.
22.00-03.00: VICE-festen på hemlig plats.
Lördag:
10.00-20.00: Scandic Hotel Anglais, Rookies-mässan.
Hade fått gå på Hopes och kanske Acnes och Filippa K:s visningar om jag fortfarande varit kvar på Manolo, men samtidigt är det roligt att dessa visningar har jag fixat helt själv och inte för att jag skriver där. Har jag glömt något? Hoppas inte det. Det känns som att det är tillräckligt ...
Jag känner bara tomhet
Normalt är ju inte söndagar några så värst roliga dagar. Men den här tar nog priset. I morse väcktes jag av mamma som ringde och berättade att min älskade gammelmormor, som fyllde 90 i höstas men som varit hur pigg som helst ända till för några veckor sedan och därför nu låg på sjukhus, åkt på hjärtflimmer. Hon frågade om jag ville komma till Danderyds Sjukhus, men jag sa att jag mådde jättedåligt och kanske skulla komma senare. (Kom hem lite innan halv fem i natt och mådde därefter.) En timme senare ringde hon och sa att det var försent för mig att komma.
Gammelmormor hade dött bara några minuter tidigare.
Jag kom dit när jag samlat mig och ni som sett en människa som varit död i några timmar ligga i en säng vet vad jag upplevde där och då. Det var inte min gammelmormor som låg där. Det var, kort och gott, ett lik. Och missförstå mig rätt, det gör inte att jag värderar henne lägre. Det var bara en sån fasansfull syn. Den minnesbilden bär jag med mig hela livet.
Jag har gråtit mest hela dagen. Död går inte att vänja sig vid. Allt känns bara tomt. I dag söndag är det tio år och två dagar sedan min pappa dog. Ironin i det smärtar.
Vi var inte så tajta att vi hördes av varje dag eller så. Men hon var en av de starkaste kvinnor jag någonsin lärt känna och en av mina största förebilder. I en släkt där vi vid det här laget verkar ha bråkat om det allra, allra mesta var hon den enande och försonande parten.
Och i morgon ska jag jobba som vanligt. Det kommer bli den värsta måndagen jag varit med om.
Alla som vill och som inte redan har gjort det (plus dom som redan har gjort det) får jättegärna ringa och bara kolla läget. Att prata om det känns som det bästa jag kan göra just nu.
Gammelmormor hade dött bara några minuter tidigare.
Jag kom dit när jag samlat mig och ni som sett en människa som varit död i några timmar ligga i en säng vet vad jag upplevde där och då. Det var inte min gammelmormor som låg där. Det var, kort och gott, ett lik. Och missförstå mig rätt, det gör inte att jag värderar henne lägre. Det var bara en sån fasansfull syn. Den minnesbilden bär jag med mig hela livet.
Jag har gråtit mest hela dagen. Död går inte att vänja sig vid. Allt känns bara tomt. I dag söndag är det tio år och två dagar sedan min pappa dog. Ironin i det smärtar.
Vi var inte så tajta att vi hördes av varje dag eller så. Men hon var en av de starkaste kvinnor jag någonsin lärt känna och en av mina största förebilder. I en släkt där vi vid det här laget verkar ha bråkat om det allra, allra mesta var hon den enande och försonande parten.
Och i morgon ska jag jobba som vanligt. Det kommer bli den värsta måndagen jag varit med om.
Alla som vill och som inte redan har gjort det (plus dom som redan har gjort det) får jättegärna ringa och bara kolla läget. Att prata om det känns som det bästa jag kan göra just nu.