Magg(b)logg

I (går) kväll sa jag så upp mig från mitt olidliga jobb som telefonintervjuare. Efter en fem minuter lång utskällning av surkärringen till chef fick jag gå. Med kravet att jag skulle komma en sista gång i morgon då jag var inbokad för att jobba.

Behöver jag säga att jag ska sjukanmäla mig?

Dagens borgarbrakka är C:s (sch)Magg0t. Att slita av korsbandet i knäet är en sak. Och fyra veckor på kryckor önskar jag inte ens MUF-Dennis. Men att för detta få fria taxiresor till och från hemmet känns ju lite overkill! Särskilt som hemmet ligger typ två kilometer från skolan och C:s (sch)Magg0t faktiskt har råd att betala resorna själv. Brattigt, brattigt - och Dagens borgarbrakka är utsedd.

Det är inte det att jag är bitter. Absolut inte.

Utlyser härmed även en tävling. Den som först sliter av mitt korsband och därigenom fixar motsvarande deal vinner.

Det här kommer göra ont. Jätteont.

Jag gillar inte äldre människor. Helene gillar äldre människor, men jag tycker de är äckliga, de gnäller och så gnäller dem.

Häromdagen går jag på tuben, på väg till skolan. Sätter mig bredvid en till synes harmlös tant. De sedvanliga blickarna från mina medresenärer, typ "men vad har han på sig?". Jag är van. Bakom mig sitter en ganska miserable gubbe. "Stackars sate" tänker jag.

Sen känner jag den. Lukten. En frän stank. Av kiss. "Åh, herregud!" tänker jag, samtidigt som panikångesten börjar komma. Instinkten säger "Flytta på dig!". "Gå diskret härifrån, så du slipper utstå odören.".

Men jag stannar kvar. Jag är totalt dum i huvet. Och det värsta är att jag vet om det.

Jag vet inte om det var den till synes harmlösa tanten eller den miserabla gubben som läckte. Båda gick av samtidigt och då gick också doften av. Och jag pustade ut - att hålla andan så länge tar på krafterna.

Gamla människor har färdtjänst av en anledning: de ska använda den. Det kostar pengar, visst, men det gör en SL-resa också. Så snälla, snälla, snälla, mina kära hatobjekt! Använd färdtjänsten om ni känner att den fysiska kapaciteten - typ att kunna hålla tätt - sviktar. När blöjan är blöt är det inte rätt tid att åka tunnelbana.

Nåja, de båda äldre jag stötte på kan i alla fall (hmm) glädjas åt utmärkelsen "Dagens sosse". Alltid nåt.

Men fy faan, va' det luktade. Fy faan. Mycket sossigt.

Eskobar och Håkan på iTunes, The Machinist i dvd:n och Helene som sällskap - en juste lördagkväll. Vad man än gör och hur man än gör det blir det alltid så förbaskat trevligt med henne. Vi kan sitta och prata tillsammans, vi kan diskutera tillsammans - vi kan supa tillsammans. Vi ligger alltid på samma våglängd, vi förstår varandra. Och när hennes make Christian (nej, jag gjorde slut med min mamma i förrgår, ditt offer!) är i Uppsalish och haxxar fram ny dator, ja då blir det bara vi två i tevesoffan framför en sjukt deprimerande och skräckinjagande rulle. Men då ryser vi tillsammans, peppar varandra när det blir lezkit. Fast nästa gång får vi köra Hey Baberiba-dvd:n, sötis!

Och jag vet att ni är bittra, klassvänner. Bittra för att ni inte fick komma hit, inte fick någon vip-inbjudan. Ni får väl be lite snällare nästa gång, helt enkelt. Inte kasta ur er spydigheter under patetisk "Anonym"-signatur, som ingen ändå tar på allvar. Mog3t.

Take it me or leave it me.

Dagens tönt är Dennis. På vägen hem började han mima till Kelis "Milkshake". "My milkshakes bring all the boys to the yard, and their life is ..." bla bla bla. Jag undrade vad i hela fridens jävla helvete han sysslade med. Att gilla Justins Sexyback är väl en sak, men detta?!

Dennis fortsatte mima och började även vicka lite på höfterna i ett tappert försök att efterlikna magdans från någon kass r'n'b-video.

Sen kom jag på att grabben ändå fått i sig två drinkar på Operakällaren. Det räcker tydligen för vissa.

Tönt.

Men hallå, det fanns andra som var "sossiga" i dag också.

Jag hatar mitt jobb. Jag ska inte smutskasta det, men det går ut på att ringa folk på en lista och intervjua dem om olika saker. Inte försöka sälja någonting, bara intervjua. Och det är boring, oh så boring. Enformigt. Stillasittande. Enformigt.

Hela arbetsstyrkan är ganska miserable. Det är mycket sjabbigt folk och särskilt de vuxna, de som verkligen inte får några andra jobb än såna här, är ju en studie i mänskligt förfall.

Men chefen är skön. Lika gammal som jag - vi ligger på samma nivå. Hon undrade i dag vad jag lyssnade på för musik. När jag så står och kollar vad hon gillar för musik kommer det ut en kvinnlig anställd som är lite äldre än oss, men inte mycket äldre än 20, för att ställa en fråga till min chef. Hon tittar helt plötsligt på mig och det jag håller i, och utbrister: "Åh, vad är det där? En sån där mp3-spelare, eller?"

Det var en iPod jag höll i handen.

Till "Dagens mog3t" utses killarna i klassen, särskilt Manne och Leo. Att utse dem till "Dagens sosse" är ju snarare en komplimang eftersom de är vänster, så bara för dem: de utses till "mogna" i stället.

Efter vårt individuella val i dag - Boll- och racketspel - stod vi i duschen. Och man borde inte bli överraskad för någonting numera, på vår sjuka skola. Men naturligtvis började Manne och Leo då filma oss bakifrån. De la in en bild på vissas bakdelar (dock inte min) som bakgrundsbild på mobilen. Mog3t.

Orka.

Vår kampanj under senhösten, att utrota alla "Rör inte vår a-kassa"-lappar på vår sosseskola genom att helt sonika riva ner dem, har lyckats: inga fler lappar har satts upp efter vårterminens början. Därför går vi nu vidare.

"Glöm inte

Kärlek"

står det på nyligen uppsatta lappar. De ska bort! Bort, bort, bort! Kärlek? Kärlek är fett överskattat! Tycker i alla fall både jag och Elena. Helene är lite mer skeptisk, men så är hon ju typ gift med Christian också. Därför ska vi nu, steg för steg, göra Södra till en lite mer hatisk skola, genom att riva ner äckligt kärleksbudskap från väggarna.

Ingen gillar ändå vår skola.

Det är faktiskt ovanligt många som kandiderat till "Dagens sosse" i dag och det kan man ju tolka som man vill, men så är det.

Delad vinst blir det i dag. Den första "vinnaren" Dennis som får erbjudande om fri-biljetter till en förhandsvisning av en kompis. Han hajar till och frågar försynt om det kostar mycket pengar. När han får det förklarat för sig att fri-biljetter allt som ofta innebär att saker och ting är gratis, accepterar han erbjudandet och tar tre biljetter när han ändå har chansen. Mycket sossigt gjort. Men hoppas ni får kul på onsdag, du och Linda!

Den andra vinnaren är eleverna på Södra Latins gymnasium. Första skoldagen i dag och jag längtar mer och mer efter avslutningen. På vår jävla kommunistskola kan man handla på krita i skolans café. Jag gör sällan det, det är ju sossigt bara det. Men andra gör det. Uppenbarligen. Eftersom cafét nu stoppat den möjligheten, sedan det visat sig att ett fåtal elever totalt är skyldig skolans fik 1500 spänn. 1500? Vad är det med folk? Och varför betalar de inte? Mycket sossigt!

Jag har varit på min första modevisning i kväll. Märke och så håller jag för mig själv, det kommer en post om detta på Manolo snart.

Men kan konstatera att det var fri bar både före och efter själva visningen och dessutom efterfest inne i stan, så man mår ju som man förtjänar efter tretton drinkar, några glas champagne och några öl.

Men jag kommer tillbaka. Till fler modevisningar. Och fler fester. Torsdag närmast.

Jag kommer supa ihjäl mig, känner jag. Göra mig sällskap i graven, någon?

Sitter på tuben hem, har varit domare i "långt-bortåt-helvete". "Trångsund" hette stället visst - bekant för Elena, alltid nåt. Hur som helst, det är inte Elena som är "Dagens sosse" (inte i dag i alla fall), utan en tjej på tunnelbanan.

Hon kommer in i vagnen helt vanligt vid en station. Helt okej klädd sätter hon sig på fyran en bit bort från mig. På "synavstånd", om ni förstår. Bärandes på typ fyra kassar. Det är väl lite ovanligt, men inte sossigt i sig. Jag ignorerar henne och tittar ut genom fönstret. Nästa gång jag tittar på henne är hon jättesossig. Hon sitter och pratar i sin handsfree. Och då ska vi klargöra direkt att prata i handsfree kan man göra på olika sätt.

Man kan gå på Kungsgatan med öppen rock och skräddarsydd kostym och se affärsmässig ut. Har man då handsfree är det en lämplig "accessoar", nästan "förcoolande". Man ger intrycket av att vara lite viktig. Cool.

Sitter man däremot på tunnelbanan med handsfree ligger man redan där i riskzonen för att tappa i anseende. Folk hatar folk som pratar i mobil på tunnelbanan. De kan inte höra vad den andra personen i luren säger och det hela verkar vara ohyggligt irriterande. Den sossiga majoriteten gick ju lite over kill och förbjöd hela skiten - förbud is da shit, Billström ... *not* - och nu är det i alla fall tillåtet att mobilprata. Men inte populärt. Om tjejen på tunnelbanan pratade högt eller inte vet jag inte. Jag hade omväxlande In Flames och The Knife i hörlurarna och med mina vaxproppar till überhörlurar (intern-"skämt") hör man inte så mycket annat då. Men såg henne, det gjorde jag. Och herre människa! Hon var faan värre än värsta italienaren. Kroppsspråk, ansiktsuttryck - högröd i ansiktet. Hon gick verkligen in för det samtalet!

I det här läget tycker i alla fall jag att man har passerat den osynliga skiljelinjen för vad som är okej eller inte att göra med sin handsfree. Då har man blivit sosse. En dålig människa. Hua.

Dagens sosse tilldelas de gamla Nya Elementar-elever som bjöds hem till en kompis på hemmafest typ förra vintern. De fick lite tråkigt, satt mest för sig själva i köket. Tidigare under dagen hade kompisen stekt pannkakor till sig själv. De gamla Nya Elementar-eleverna tog upp några av pannkakorna - och började kasta på varandra överallt. Pannkakskrig i någon annans lägenhet, alltså. Sedan vägrade de att städa upp efter sig. Senare hittade min kompis pannkakor i badrummet. Bitarna låg överallt.

Mycket sossigt gjort!

Det var ju roligt det här: att driva med folk som beter sig sossigt.

Dagens sosse blir en debattör från Ung Vänster som under en tre timmar lång debatt i Lund om jämställdhet och feminism menade att hon: "... inte kan förstå varför tjejer inte blir brandmän lika ofta som killar, de har ju precis samma förutsättningar att bygga muskler och bli lika starka. Detta är ett uttryck för männens förtryck av kvinnan som en svagare varelse."

Tack Viktor.