Magg(b)logg

När man tar en rökpaus från jobbet går man ner och ut utanför kontoret. Eftersom stället ligger där det ligger - ovanför Mosebacke - breder hela (nåja) Stockholm ut sig nedanför. Om ni varit på Mosebackes uteservering vet ni vad jag pratar om. Om ni inte varit på Mosebacke har ni definitivt varit på Fjällgatan och då vet ni också vad jag pratar om. Har ni inte varit på Fjällgatan har ni inte varit i Stockholm och då är ni lantisar och sämre människor. (Men lika välkomna att läsa den här bloggen för det!)

Det roliga är att nu när september blivit oktober och sensommar blivit höst är ju solen som bekant lite latare än vi (knappt) vant oss vid under våra futtiga sommarmånader. Och när jag blickar ut över stan från ovan är det strålande sol över hela "dom lite finare kvarteren". Vi pratar Strandvägen, Djurgården, Skeppsbron och Skeppsholmen. Allt medan Söder ligger i konstant skugga. Är det ett tecken?

Sitter och zappar lite förstrött på teven såhär på nattkvisten och hamnar framför reprisen av Babbens teveshow. Det måste vara det svennigaste programmet vi har. "Landet runt" ligger väl i samma liga, men ni förstår vad menar:

Svennig programledare (nej, folkkär heter det visst!), svennig publik som skrattar åt varje "lustighet" programledaren tar sig för (och när de inte gör det vet man att "lustigheten" är riktigt tråkig!) och svenniga gäster. Jag menar, Filippa Reinfeldt, Peter Jöback och Lill Lindfors som gäster i programmet jag glimtar till på medan jag sitter här vid datorn - kom igen?! Det är väl sånt som Cathrin (Elenas mamma, som för övrigt dissat min blogg till förmån för Ugglas dito - känns ju ... eh bra ...) sitter och fnissar åt i tevesoffan. ;) Och nej, hon behöver nog inte vänta länge innan någon av hennes favorit - Tommy Nilsson och Tomas Ledin - dyker upp i Babbens soffa. Svennigt, som sagt.

Men, en programpunkt har dem som verkligen tilltalar mig: "Heta stolen". Det går ut på att gästen sätts på en stol framför en grupp bestående av fyra komiker, som under fyra minuter ska göra saker för att få denne att skratta. Göran Gabrielsson (ni vet, kungen av Göran Persson-imitationer) och Maria Möller ("Carola"!) är alltid med och då sitter jag faktiskt och skrattar. Högt.

Zappar vidare och hamnar framför Jay Lenos talk show-motsvarighet. Där har vi en man som blivit framgångsrik trots - inte tack vare, skulle jag säga! - sitt underbett. Det inger visst hopp, även om mitt ryker nästa höst på operationsbordet. Och när jag tittar på när han drar sina skämt i början av programmet inser jag att det - fortfarande - är en viss skillnad mellan svensk och amerikansk teve. Det är i sanning en beklämmande stor skillnad. Fuck SVT!

Helgens pinsammaste var ju annars i lördags när Hanna kom i släptåg med en "lite äldre" tjejkvinna till Naglo. Jag menade bara väl och skrek till henne på det, som vanligt på Naglo, provisoriska dansgolvet: "Va' kul att mammor också kan följa med till Naglo!" Hon log - aningen snett, borde jag ha anat då - och dansen fortsatte.

"Fan, va' du ägde Veronica" sa Hanna när tjejkvinnan gått. "Vaddå ägde?" frågade jag. "Ja, hon är ju inte min mamma. Hon är min halvsyster".

Då sjönk jag genom marken. Visserligen var jag packad och visserligen är det tydligen 24 år mellan dem, men ändå. Den enda som blev ägd var ju - jag. Fatta att jag aldrig, aldrig mer kommer kunna se henne i ögonen. Om jag nu någon gång skulle få möjlighet att göra det, vilket väl får anses mindre troligt.

Helvete.

I dag var en sån här dag ... folk var snälla mot varandra. På Vi skulle jag köpa Sossebladet och en påse kanelgifflar och killen som stod före mig hade ganska mycket i korgen, så han frågade helt sonika om jag ville gå före honom med mina två varor. "Tack" sa jag.

På Odenplan i väntan på bussen hade jag lagt ifrån mig mina tidningar ovanpå en papperskorg för att röka. Ett äldre par såg den ligga där och sneglade på framsidan. Jag hade mina hörlurar på mig och hörde inte ett dyft, men de pekade på mig och undrade sen om det var min tidning. "Ja, det är det" sa jag, och fortsatte: "... men ni kan kolla på den. Det är lugnt." "Vi ska bara titta på framsidan" urskuldade de sig. "Ja, gör det. Passa på att läsa nån artikel också. Det hinner ni; SL:s bussar går ändå aldrig i tid". Och så fnissade vi lite. Och visst hann de läsa, både en och två och tre uppslag. Och jag läste om den kommande, fantastiska(?) Kentskivan i Punkt SE så längre. Om tio dar kommer den.

Och när vi skulle gå av bussen vinkade vi glatt åt den lätt uppstressade busschauffören att inte tänka på oss som gått över utan att köra på förbi övergångstället.

Det är de små sakerna som gör det, en söndag.

Min kompis Omid är ganska impulsiv. För en stund sedan, runt tio i ett-tiden:

Seyed säger:

fan

Seyed säger:

vad jag är utgångsugen

iPod Touch ... den blev min i dag! säger:

NU?

Seyed säger:

men det är försent blev just kalr med en inlämning

Seyed säger:

varöfr finns det inga 5 STÄLLEN DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ

Seyed säger:

JA

Sitter uppe och kollar Jay Leno för att komma till ro inför läggdags. Har lovat jobbet att försöka vara på plats innan nio på jobbet i morgon. Jag ska visa dem!

På Leno har dem ett inslag som de kallar "Dumskallarnas frågesport". Där står tre amerikaner som alla representerar schablonbilden av hur resten av världen uppfattar dem: totalt retarded i huvet.

Inslaget går ut på att Leno agerar Magnus Härenstam och delar ut frågor till idioterna att svara på. Här är några utdrag:

* En deltagare svarar på frågan om vilken som är USA:s lägst belägna punkt: "Australien".
* På frågan om i vilket land man pratar "norsk" (eh, norska?): "Norskia".
* En kille som deltar tror att stället man pratar "flamish" (flamländska, alltså) på är "Flaming Steakhouse". (Det är då man förstår att böcker skrivits och döpts till "Snabbmatslandet" ...)

Jag sitter mållös i tevesoffan. När jag inte skrattar hejdlöst, alltså.

Ja, jag borde sova i stället för att sitta här.

Kvällens kommentar var när jag och Hanna studsade in på Café 60 strax innan halv två i natt efter en sådär-lyckad utekväll på Naglo och Lino's, som vi inte kom in på. 60-ägaren mötte upp oss när vi kom in och droppade:

"Ni är sena."

Vi brukar alltid komma mellan halv elva och halv tolv. När vi nu kom senare än så hade han direkt tagit notis om det. Intressant det där att vara så stammis på ett ställe att ägarna känner till ens rutiner.

Hädanefter fortsätter vi nog att dyka upp på de vanliga tiderna. Bäst så kanske, för att inte göra någon besviken.

Vissa saker här i livet är jag stolt över. Att jag fått vara med på olika ställen tack vare min klädstil är en av de sakerna. Det har väl hänt närmare tio gånger vid det här laget. Men, en av de här gångerna blir jag fortfarande inte klok på.

Det var en dag då det precis hade regnat och jag var på väg från skolan. En ganska speciell dag bara det, alltså. Jag menar, hur många regniga dagar var jag i skolan? Hur många dagar var jag på plats i skolan under tredje ring över huvud taget?

Hur som helst. Jag hade min hatt på mig, den svarta ni vet. Och en tjej kommer fram på Götgatan och frågar om hon får fota mig. "Visst, det kan väl vara kul" tänker jag. Så jag står där och posar och blir fotad och efteråt frågar jag varifrån hon kommer och vad hon ska använda bilden till.

Hennes svar, ordagrant: "Jag fotar folk i hatt när det precis har regnat."

Jag går fortfarande runt och tänker på det där. Va' faan menade hon?

Läste en oerhört intressant artikel om Dubai i SvD:s Näringsliv i dag. Det är där det händer!

"Aha, oljan ja" tänker ni. Det tänkte i alla fall jag. Men bara tre procent av Dubais BNP utgörs av olja! Resten är handel av olika slag. Och visste ni att av landets en och en halv miljon invånare är 80% utlänningar?

"Börs?" frågar ni er, ni som faktiskt läste rubriken. Ja, Dubaibörsen ska ju köpa Stockholmsbörsen. Först skulle amerikanska Nasdaq-börsen göra det, men då köpte Dubaibörsen Nasdaqbörsen och fick på så sätt Stockholm också. Om nu inte börsen i Qatar äger alla och köper alla. Det är väl det alla väntar på nu: om Qatar ska lägga ett ännu högre bud på Stockholm och slå alla på fingrarna.

Roligast är ändå att president Bush begärt en utredning som ska titta på hur det säkerhetspolitiska läget påverkas av att en av de största amerikanska börserna - Nasdaq - ägs av en börs från "ett skumt land i Mellanöstern". Den mannen har verkligen inte förstått någonting. Där pengarna finns, där finns makten. Fråga USA! Och bara för att ett rikt land kommer från Mellanöstern ska det genast granskas med lupp: "Det kan ju faktiskt finnas terrorister där". Suck.

Man ska lära sig något av att läsa Magg(b)logg också. Det vet ni, va'?

I helgen var jag fotbollsdomare i Åkersberga. Nemas. När man är domare får man en domarnyckel till ett särskilt domarrum, där man får byta om ifred. Kanske inte så lämpligt att typ byta om tillsammans med hemmalaget, som ni förstår.

Det var en annan domare i domarrummet när jag kom in dit, som hade dömt matchen innan. Jag reflekterade inte att det låg två nycklar där på bänken utan sa något i stil med att jag kunde lämna in hans nyckel också när jag ändå lämnade in min egen till cafeterian för att sedan ta ut den efter matchen. Jag utgick från att den andra nyckeln var hans exemplar av domarnyckeln.

Det var bara det att den nyckeln var min hemnyckel.

Detta kom jag på på väg från Åkersberga till en match samma eftermiddag i Danderyd och jag hade inte en chans i helvetet att hinna tillbaka dit innan den andra matchen.

Dagen efter, i går på söndagen, dömde jag först i Bromma och sen hade jag lovat min morbror som jag ju bor hos och vars lägenhet nyckeln går till, att åka till Åkersberga för att hämta nyckeln, eftersom det inte är så bra att den är på villovägar. Inte för att någon i den där förbannade cafeterian skulle snoka upp vår lägenhet typ tio mil därifrån, men ändå. Så då åkte jag till Åkersberga - en omväg på totalt ungefär tre timmar. Och allt gick bra. Det var bara det att cafeterian var stängd, så jag hade åkt dit i onödan.

Fy faan, alltså.