Magg(b)logg

Min lillebror sitter vid den andra datorn bredvid mig. Han utstöter vrål, vädjanden och tunga suckar om vartannat. Han spelar kort och gott nätpoker. Men det är inte direkt några sexsiffriga belopp vi talar om i varje runda . Nej, vad som rör upp känslostormar är femtilappar hit, tjugolappar dit.

Jag känner inte riktigt den vibrerande stämningen, om ni förstår vad jag menar.

Min tills för alldeles nyligen omyndige lillebror kan alltså, bortsett från "fotbollshuligan" och "vänsterextremist", snart även titulera sig "pokermiljonär" "spelberoende". Grattis till dig, sucker!

Jag vet inte vad företaget heter, men de tillverkar tvål och schampo, typ Dove. Nu håller de på med en reklamkampanj i Stockholms tunnelbana. På en klisterlapp som pryder en av företagets affischer i rulltrappan på väg ner till Slussens tunnelbana står det skrivet: "Fitta ska lukta som fitta".

Jag orkar inte ens bli upprörd.

I går fick jag 3000 kronor insatta på mitt konto av min morfar. Som en försenad födelsedagspresent liksom. Jag fyllde år den 12 juli. Men, som jag brukar säga: pengar är pengar är pengar är pengar.

I morgon kommer vi träffas när min brorsas 18-årsdag firas här hemma. Även min 19-årsdag celebreras, men hamnar, av förklarliga skäl, lite i skymundan. Frågan är hur jag får samtalet med morfar att styra över till att jag, utöver de 3000 kronorna, hemskt gärna skulle vilja låna (få) en laptop av honom också. Några tips?

Min brorsa fyller folköl i dag! Grattis, grattis!

I dag satt jag och Dennis och fikade. En medelålders kvinna i en helt rosa dress gick förbi bredvid oss. Jag sneglade på henne och noterade den trots allt respektingivande Harrods-kassen hon gick och bar på. Och så sneglade jag på Dennis, som sneglade på henne och sedan sneglade på mig och log.

"Fast coolt ändå med Harrods-kassen!" sa jag.
"Harrod's? Vaddå Harrods? Vad är det?" svarade Dennis.

Jag ville bara sjunka genom jorden.

Om Elenas senaste romans kan man väl säga att det bokstavligt talat är som hämtat ur en H.C. Andersen-saga. Hon är väl annars uppe i ett tiotal. Pojkar i sommar, alltså.

Somliga ligger i. Eller ligger på. Eller ligger under. Det bästa verkar vara att kombinera det där.

Varannan måndag dömer jag Korpen i 11-mannafotboll. Det är 900 kronor och det är alldeles överjävligt. Kvällen som gick tog ändå priset.

I första matchen av tre jag dömde spelade ett helt vanligt "svennegäng" mot "invandrarlaget" från blåa linjens norraste delar. Och man kan snacka hur mycket om smygrasism som helst, men i fotboll (och andra sporter?) är det en sanning att "invandrarlag" är "jobbiga" lag.

Kvällens första match var den första match någonsin jag har brutit som domare. "Invandrarlaget" fick två utvisningar. "TVÅ?!" kanske ni hajar till. Well, det har dem fått nästan varje omgång; minst två. Den första utvisningen följdes av att galningen som visades ut kastade grus på mig. Väldigt mycket grus. Sedan fortsatte han och skrek och tjoade från bänken och skämde ut sig själv och sina habibis i laget. Någon borde utöva hedersmord på honom! Det är han som vanärat sin släkt - inte hans systrar och morsor och fastrar och brorsor!

Den andra utvisningen kom efter två gula kort där det ena var för att killen som visades ut knuffat mig när han stod framför mig, trots att han redan fått sin frispark, och den andra kom sedan han, när han väl skulle skjuta frisparken vände sig om mot en motspelade och sköt stenhårt på honom medvetet. I det läget tänkte jag: "Okej, nu smäller det!". Och mycket riktigt! Killen gestikulerade, hotade och skrek: "Nu ska jag göra samma sak som min kompis!". Och så kastade han ännu lite mer grus på mig, rätt i mitt ansikte.

Då bröt jag matchen.

Ska på 30-årsfest senare i eftermiddag. Mammas kusin fyller. 30. Shit, va' gammalt!

Stannar upp och reflekterar över vad jag kan tänkas göra när jag fyller det. Modejournalist? Modebloggare? Jobba på ett märke? På ett märkes agentur? (Som alltså är den som säljer in ett märke till olika butiker).

Det verkar bli mode i alla fall.

Jag har (nog) inga barn, ingen fru, ingen Robert, kanske hund, ingen bil, inget körkort, vip-kort på Sturecompagniet, gillar Spy Bar men hatar köerna, är inte nån jävla fotbollsdomarjävel, bor på Lilla Essingen (ja, Wille!) eller Kungsholmen (ja, Dennis och Kajsa) eller Hagsätra (ja, Elena). Fast det där sistnämnda var bara hittepå.

Allt detta när jag är 30. 11 years to go - I'd better work on it!

Vad gör du när du är 30? Och om du fyllt 30 (jag gissar att åtminstone ett par tusental av mina läsare har gjort det) - vad ska du göra när du blir pensionär?

Och tänk nu på att jag väl svarar på en av tio kommentarer, men att jag läser varenda en. Så feel free!

Det är lite märkligt det där, hur man ser på stora musikhits i efterhand. Slog på radion och hamnade av en slump på Robbie Williams "Come undone". En helt outhärdlig historia för typ två, tre år sedan, men shit, va' bra den egentligen är! Och efter det kom en gammal Madonnalåt från 80-talet, eller möjligen tidigt 90-tal, och vips hade jag fått en ny favoritkanal! För Mix Megapol "blandar tydligen dagens hits med det bästa från i går". Har ni också hört det?

Skymtade en gammal bekant på tunnelbanan hem. Vi gick i samma skola under ett par år och det vi hade gemensamt var att vi båda kände oss missanpassade i vår klass (den närmaste omgivningen) och dessutom kunde vi alla Linkin Parks texter utantill. Vi hade att prata om, så att säga.

Det här var under den här tiden då jag förstod att Dressmann/JC/Stadium inte var skiten utan tvärtom ganska fattigt. Men min bekant hade alltid - alltid - sina tröjor med Linkin Park-tryck på sig.

Åren har gått. Vi har setts ibland, strött klyschor om oss och vår skolgång och gamla minnen och musik och allt det där varje gång, fast mindre och mindre prat med tiden och till slut bara igenkännande nickar. Fast Linkin Park-trycket var i alla fall fortsatt alltid på plats på tröjan.

I natt på tunnelbanan såg jag så honom igen. I en vit, illasittande t-shirt. Något har hänt. Nästa steg för killen kanske kan vara att gå in i en H&M-butik.

Han har nog aldrig varit i en sån.

Blir borta till lördag kväll, då Köpenhamns modevecka väntar härnäst. "Mycket gratischampagne och snygga brudar" säger ryktena om veckan. "Mycket mode" säger jag. Gott så.

I morse var jag på ett av alla möten jag har just nu för att veta vad jag ska göra till hösten. Efter mötet, som var vid Zinkensdamm, köpte jag en flaska Tropicanajuice, gick upp på Skinnarviksberget - och föll handlöst igen av utsikten. Nej, det gjorde jag inte, men jag njöt av ett soligt Stockholm och höll däremot på att falla handlöst när jag tog klippsidan uppför i mina finskor. Lättare sagt än gjort när man inte fick något grepp! Som tur var fick jag hjälp av en städare som höll på att plocka skräp med en griptång, men som nu stack ut den till mig i stället så att jag kunde dras upp. Commitment!

Som tack för hjälpen lämnade jag min Tropicanajuiceflaska på berget där jag satt. Jag menar, så att han har ett jobb att gå till i morgon också!

Visste ni förresten vilket land i världen det finns flest kameler i?

Australien - 700 000 stycken!

Jag fattar det bara inte!