Ungern!

I morgon, strax efter lunch, lyfter planet från Arlanda mot Budapest. Jag ska dit och vara där under onsdagen, torsdagen och fredagen. Under fredagen kommer det ett nytt plan från Sverige och då åker jag ut till flygplatsen. Därifrån skjutsas vi i en minibuss cirka 20 mil till Debrecen. I Debrecen går ett bröllop av stapeln under lördagseftermiddagen mellan min pappas kompis och hans ungerska flickvän. Efter bröllopsfesten lördag kväll vaknar vi upp på söndagen och har en "recovering day" innan vi åker någonstans och dricker ungerska viner under kvällen, för att sedan, under måndagen, skjutsas tillbaka till Budapest där planet åker tillbaka till Arlanda för att vara framme måndag kväll.

På återhörande!

Konstiga britter

Det här är helt jävla sjukt. Vad har gått snett där borta på dom där jävla öarna? Siri, kan du berätta det? Är det bara galningar som bor där, eller?

Särskilt det här gör mig brydd:

"En tredjedel av de tillfrågade svarade även att de inte skulle avstå från mobilen ens för en miljon pund."

Sen vet man ju inte hur många av dem som verkligen var seriösa, men om ens någon var det börjar man ju undra. En miljon pund är alltså nästan 15 miljoner kronor och det får man många (eller i alla fall några) Pradarockar för, så jag skulle lätt ta sedelbunten.

Men det skulle inte vissa andra, uppenbarligen.

Kvällen

Under den här sommartiden handlar det såklart om att umgås. Umgås med de som, liksom jag, under sommaren inte har något jobb (han heter Dennis) och de som är temporärt lediga från sina (de heter allt möjligt). Signifikativt för de som tillhör den senare gruppen är dock att de oftast är trötta och sega (för att de har varit på sina tråkiga jobb alldeles för länge, alldeles för ofta). Men i kväll blev det ändå riktigt trevligt på uteserveringarna vid Medborgarplatsen med Helene, Elena och Siri. Det känns på något sätt jävligt viktigt att fortsätta umgås med de som stått en närmast under helvetesåren på Sosse Latin. Och till den gruppen hör såklart nämnda flickor.

Nu orkar jag inte skriva mer. Jag är tom på intryck efter alla intryck. Och efter all alkohol. Go' natt!

Varför jag inte bloggar

Sommaren är här. Skolan är slut. Alla har ett jobb. Jag har inget jobb. Sedan jag sa upp mig från Gröna Lund har jag ... jaa ... hmm ... levt.

Alla frågar två saker: "Varför bloggar du inte, Johan/Maggan?" och "Men vad ska du göra i höst, Johan/Maggan?". Och sanning o säga: jag vettefaan. Jag föredrar att ha det så: lite osäkert, lite öppet. Men saker och ting är på gång, kan jag säga. Mer än så kan jag inte säga.

Men summa summarum: det händer inte så mycket "värt att blogga om" i mitt liv just nu. Magg(b)logg har helt enkelt tagit lite sommarlov.

Nu vet ni.

Reflektioner

* Såg en räv på väg från tuben i kväll. Det är då man förstår att man bor på landet! Man ser ingen räv på Kungsholmen, Östermalm eller i Vasastan - möjligen på Söder - utan det gör man på landsbygden. Jag vet inte om man ska tolka det som "Hej, lantis!", eller "Gud, va' naturnära och mysigt!". Jag har inte bestämt mig riktigt.
* Upptäckte häromdagen att min sms-inkorg i mobilen är väldigt bra för varumärket! De senaste sms:en, sedan den 11:e, kom från, i tur och ordning: Helene, Kajsa, Helene, Sara, Ida, Jonna, Jonna, Sara, Sara, Rebecka, Jonna, Sara, Ida, Emmy, Helene, Johanna och Linda. The girls of are my life!
* Dennis och jag träffas i stället för att skriva dumma sms till varandra.


Dissade

Haha, läs två sköna dissar av King Magazines chefredaktör Per Nilsson, som för övrigt en trevlig pöjk, som jag träffat flera gånger.

Reflektioner från Blackeberg gymnasiums slutskiva

Det här skrevs exakt klockan 04.00 i natt, men jag sparade det som utkast eftersom jag inte var säker på att allt skulle vara lika roligt att läsa "dagen efter".

* Det var såklart lite lätt jobbigt att träffa gammalt folk. En tjej som gick i parallellklassen i lågstadiet, till exempel. Nej, jag kände inte igen henne, men blev introducerad för henne som en tjej som gått Norra Ängby Skola. Som jag. Och så alla de andra. De man hatade ogillade under fyra långa år för att sedan hoppas på att aldrig se igen. Alla dem var typ där. Inga namn nämnda, inga namn glömda - vi kan väl bara konstatera att promillen spränger alla broar. Ni vet ju fenomenet: man hälsar på alla, snackar med alla, skriker som en galning och är typ allmänt glad. Så är det ju. Det är därför man super sig full kväll efter kväll. Dagen efter är allt - allt - glömt. Och som vanligt. Även i morgon. Men tack som utav bara helvete för en trevlig kväll, alla dryga mobboffer! (Och jag vet, precis som ni vet att jag vet, att ni också tycker att jag är precis lika dryg och otrevlig mot er som jag tycker att ni är och har varit mot mig. Men snälla, glöm bara det och gå vidare!).
* Kubanska cigarrer är starkare än dominikanska. En bra lärdom.
* Mousserande vin är inte skumpa. Också en bra "lärdom". Men full blev man.
* Ramlar in på You Tube av nån anledning och hittar till slut fram till en Linkin Park-konsert från den tyska festivalen Rock am Ring 2004. Se
det här klippet på "In The End" - och njut. Det är total jävla eufori, det är den bästa låten som har gjorts genom alla tider, Chester sjunger som jag-vettefaan-vad och man blir bara helt lycklig av att lyssna på dem. Man hade ju önskat att de tagit sitt förnuft till fånga och fortsatt på det vinnande spåret från debuten "Hybrid Theory", men så blev det ju inte. Efter Jay-Z-samarbetet vettefaan vad som gick snett, jag vet bara att det gick snett. Aja. 2004 var 2004 och man får väl om inte annat glädjas åt det som var. Om man nu gläds ...

Kvällens bästa

Jag blev glad i kväll. Jag hade varit inne i stan och först sett Siri och hennes James (de är så söta tillsammans!) en snabbis när de spelade biljard för att sen få ett snabbt kaffesug och skyndat till Café 60.

Tog sen tuben hem och gick av. Och blev glad. För jag såg att det var två minuter kvar innan sista tuben mot Hagsätra skulle gå, på andra perrongen. När jag gick trapporna ner från perrongen såg jag en kille komma småjoggandes, konkandes på en stor gitarr. Jag sprang ut för att se om han hann med tuben och det gjorde han - precis! Att missa sista tuben ute i Bromma är inte ett alternativ! Fråga mig! (Fast i Hässelby Strand efter en karatefylla, fick jag vänta 40 minuter på nattbussen!).

Bakom den här fasaden finns det en människa. Som inte tycker allt är sossigt. Och som blir varm i hjärtat av andras framgång. Det händer inte så ofta. Men ibland.

Reflektioner inför studenten!

* Outfiten? Ja, den är som vanligt lite udda. Orka köra "svart kostym" och andra tråkigheter. Nej, nej: ta skiten och res dig upp starkare! Hela outfiten finns väldokumenterad här, tack vare Christians grymma fotografier!
* Min trädgård är jättefin! Det är där vi ska vara i morgon under mottagningen och där finns partytält resta, stolar utställda och flaggor uppställda. Yeah!
* I natt har Dennis firat sin tagna student på sin slutskiva i gott sällskap av Linda, Kajsa, Cissi, Erik, jag & Co. Det var roligt att dansa, Kajsa, och det var roligt att dricka mousserande, Dennis. Så kan vi sammanfatta den här kvällen och efterföljande natten. Sen kan vi också konstatera att väckarklockan ringer om två och en halv timme igen och att då, då jävlar i min låda är det fanimig på allvar!

Schulman, den geniale

Alex Schulman lär sin guddotter ett och annat. Sitter ni också och skrattar fånigt med öppen mun när ni läser detta?

Det ska vara två, men det är tre!

Kolla på de här bilderna från en fest som en tjej, vars blogg jag läser, hade. Och kolla särskilt den här bilden. Och bli rädd!

Reflektioner såhär dan före dan före dan före dan före dan

* Asså ibland, eller snarare sagt rätt ofta, skäms jag över att vara kille. Varför håller vi händerna innanför byxorna in public? Vad gör dem där? Snälla, svara inte på frågan! Vi vet alla vad dem gör där! Och det är ju så jävla skabbigt/sossigt/äckligt! Ta ut händerna ur byxorna när ni är bland människor, era djur!
* I dag satt jag vid sidan om en fotbollsplan och lite längre bort låg en annan plan och där hade det varit fotbollsskola, alltså typ en timmes träning för barn i sex-sju-årsåldern. När träningen var slut passerade alla där jag satt på väg ut från idrottsplatsen (Ängby IP). Då såg jag en familj komma gåendes med en mamma och pappa och två adopterade, asiatiska barn. Barnen kom lite efter och pojken, som var storebror, sprang ikapp föräldrarna och tog båda i händerna och log lyckligt. Lillasystern sprang sen och tog pappan i ena handen. Och så gick de därifrån och alla höll varandra i handen. Det såg så harmoniskt ut. Jag blev alldeles lycklig. Och sen gick jag ut och röjde fett som domare. Men det är en helt annan historia.
* Asså seriöst, Helene och Elena! Ni bor ju typ på era jobb! Skärpning! Framförallt du, Elena! *bitter*
* I dag hittade jag en väska som jag köpte och som blev bli min sjunde i ordningen. Eller hade blivit. Nu blev det inte så. Och jag säger inte mer än så. Och fråga inte mer än så. För jag säger inte mer än så. Allt för att inte bli jättesentimental och gråta en skvätt. Jag letar helt sonika vidare efter en ny väska. Den sjunde i ordningen.
* Ja, man vill ju inte hamna i "Tråkig-blogg-mappen". Hua!
*
Återbäring! Men artikelbilden får mig inte riktigt i stämning. Ser ni vad det är människorna på bilden sträcker sig efter? Ah, just det. Det är tjugolappar. Sossigt!
* Damn! Jag missade när klassen träffades på Djurgården i kväll, umgicks, blev fulla på folköl och lekte "Burken". Kommer ångra mig i en månad att jag missade det här unika tillfället för en sista social samvaro med dagisklassen och i stället sprang runt på en fotbollsplan och dömde. Inte.

Liberalt?

Folkpartiets nya skolpolitik i praktiken?

Eller vad säger ni, Siri och Dennis?

Hur var skivan i går?

I går hade några gamla antagonister från Nya Elementar (min gamla skola) - numera på Blackeberg - skiva på Café Umbra på det sossigaste av sossiga Söder. Hur var det? Jag har förstått att ni är några stycken ur det gamla gänget som läser den här bloggen och nu är det dags att ni ge er tillkänna! Tell me!

Vad jag gjorde i går? Var på Hankos studentmottagning, där alla var sjukt imponerade av min vita fluga. Det var nästan lite idolisering, det jag var med om. Alla ville prata med mig, höra om min klädsel och veta vem jag var. Kul! Gick sedan på en modegrej med Christian som fotograf på Pontus by the Sea, där det bland annat visades upp en sko, gjord i rockaskinn för 8000, som kommer i höst. Därefter drog jag på SoFo Night, som anordnas sista torsdagen varje månad och där butikerna i SoFo har öppet till 21 eller 22 på kvällen. Köpte en kavaj i en butik, kollade läget i några andra och snackade med lite kontakter jag har i vidare andra. En bra avslutning, dagen efter kvällen, natten och morgonen på Stureplan.

Bangade sedan att gå på Café Umbra-skivan. Hade ändå inte varit särskilt party. Men, som sagt: ni som var där får gärna skriva hur det var!

Matchen med stort M

I morrn tar vi danskarna!