*zzz*

Ja, jag borde sova i stället för att sitta här.

Värre än att vara sen till ett möte?

Kvällens kommentar var när jag och Hanna studsade in på Café 60 strax innan halv två i natt efter en sådär-lyckad utekväll på Naglo och Lino's, som vi inte kom in på. 60-ägaren mötte upp oss när vi kom in och droppade:

"Ni är sena."

Vi brukar alltid komma mellan halv elva och halv tolv. När vi nu kom senare än så hade han direkt tagit notis om det. Intressant det där att vara så stammis på ett ställe att ägarna känner till ens rutiner.

Hädanefter fortsätter vi nog att dyka upp på de vanliga tiderna. Bäst så kanske, för att inte göra någon besviken.

Nästa station: Beckomberga

Min kära gamla data- och musiklärare på högstadiet, Björn Wester, kommenterade ett inlägg häromdagen. Kul!

Hans kommentar kom jag att tänka på i kväll på Coop Konsum vid Slussen, när en kille gick fram till en tjej med en blomma i en blomkruka (ingen bukett alltså, utan en - ful - krukväxt), och frågade: "Får jag köpa den här till dig?"

Där kan vi snacka psycho!

Hon tackade nej.

Jag kan helt enkelt inte släppa det

Vissa saker här i livet är jag stolt över. Att jag fått vara med på olika ställen tack vare min klädstil är en av de sakerna. Det har väl hänt närmare tio gånger vid det här laget. Men, en av de här gångerna blir jag fortfarande inte klok på.

Det var en dag då det precis hade regnat och jag var på väg från skolan. En ganska speciell dag bara det, alltså. Jag menar, hur många regniga dagar var jag i skolan? Hur många dagar var jag på plats i skolan under tredje ring över huvud taget?

Hur som helst. Jag hade min hatt på mig, den svarta ni vet. Och en tjej kommer fram på Götgatan och frågar om hon får fota mig. "Visst, det kan väl vara kul" tänker jag. Så jag står där och posar och blir fotad och efteråt frågar jag varifrån hon kommer och vad hon ska använda bilden till.

Hennes svar, ordagrant: "Jag fotar folk i hatt när det precis har regnat."

Jag går fortfarande runt och tänker på det där. Va' faan menade hon?

Dom tar våra jobb! (Och vår börs!)

Läste en oerhört intressant artikel om Dubai i SvD:s Näringsliv i dag. Det är där det händer!

"Aha, oljan ja" tänker ni. Det tänkte i alla fall jag. Men bara tre procent av Dubais BNP utgörs av olja! Resten är handel av olika slag. Och visste ni att av landets en och en halv miljon invånare är 80% utlänningar?

"Börs?" frågar ni er, ni som faktiskt läste rubriken. Ja, Dubaibörsen ska ju köpa Stockholmsbörsen. Först skulle amerikanska Nasdaq-börsen göra det, men då köpte Dubaibörsen Nasdaqbörsen och fick på så sätt Stockholm också. Om nu inte börsen i Qatar äger alla och köper alla. Det är väl det alla väntar på nu: om Qatar ska lägga ett ännu högre bud på Stockholm och slå alla på fingrarna.

Roligast är ändå att president Bush begärt en utredning som ska titta på hur det säkerhetspolitiska läget påverkas av att en av de största amerikanska börserna - Nasdaq - ägs av en börs från "ett skumt land i Mellanöstern". Den mannen har verkligen inte förstått någonting. Där pengarna finns, där finns makten. Fråga USA! Och bara för att ett rikt land kommer från Mellanöstern ska det genast granskas med lupp: "Det kan ju faktiskt finnas terrorister där". Suck.

Man ska lära sig något av att läsa Magg(b)logg också. Det vet ni, va'?

Kompisbloggar

* Siri har så flytt landet för nåt jävla engelskt dregg som ingen vill veta av. Skämt å sido, James är perfekt för henne och London också. Mer om hennes liv där står att läsa här. Att hon ens kom dit var en bragd av stora mått med den flygrädslan. Men så vitt jag vet har det typ aldrig någonsin inträffat ens en allvarlig incident på flygsträckan Stockholm-London - och hur många flighter flyger inte där vareviga dag? Det var nog bara Siri själv som var seriöst orolig över att drunkna i Atlanten, men en desto större bedrift när hon nu är framme, även om Stockholm blir tråkigare utan henne. SP3D:are får säga vad ni dem.

* Det här kan bli något riktigt bra. Jag gillar idén, Simon!

Men nej, jag ska inte börja plugga till lärare för det

Vad jag gjorde i går? Jag var lärarvikarie på min gamla högstadieskola!

Storyn bakom är att jag träffade min härliga gamla data- och musiklärare på stan och eftersom det här var innan allt med mitt nuvarande jobb var klart, droppade jag att jag letade jobb och hörde med honom om de behövde någon hjälp på skolan. Och det hade han - förståeligt nog, kanske - inte den blekaste om, men han uppmanade mig att skicka in kontaktuppgifter o.s.v. Så det gjorde jag och i förrgår ringde dem och undrade om jag kunde. Bingo!

Mitt nuvarande jobb går bra, men är bara deltid och är ju ett sånt jobb som man inte kan sitta med åtta timmar per dag fem dagar i veckan. Därför var vikariegrejen ett utmärkt komplement.

Jag jobbade 8-14 på skolan, satt 14.30-16.30 på mitt försäljningsjobb och var domare 18-22. Lite trött efter det! Men Café 60 med Cupcake och avsmakning av deras nya pastameny (cannelonin var sådär) gjorde susen.

Vad jag ska göra i dag? Vara lärarvikarie!


Om min o t r o l i g a klantighet

I helgen var jag fotbollsdomare i Åkersberga. Nemas. När man är domare får man en domarnyckel till ett särskilt domarrum, där man får byta om ifred. Kanske inte så lämpligt att typ byta om tillsammans med hemmalaget, som ni förstår.

Det var en annan domare i domarrummet när jag kom in dit, som hade dömt matchen innan. Jag reflekterade inte att det låg två nycklar där på bänken utan sa något i stil med att jag kunde lämna in hans nyckel också när jag ändå lämnade in min egen till cafeterian för att sedan ta ut den efter matchen. Jag utgick från att den andra nyckeln var hans exemplar av domarnyckeln.

Det var bara det att den nyckeln var min hemnyckel.

Detta kom jag på på väg från Åkersberga till en match samma eftermiddag i Danderyd och jag hade inte en chans i helvetet att hinna tillbaka dit innan den andra matchen.

Dagen efter, i går på söndagen, dömde jag först i Bromma och sen hade jag lovat min morbror som jag ju bor hos och vars lägenhet nyckeln går till, att åka till Åkersberga för att hämta nyckeln, eftersom det inte är så bra att den är på villovägar. Inte för att någon i den där förbannade cafeterian skulle snoka upp vår lägenhet typ tio mil därifrån, men ändå. Så då åkte jag till Åkersberga - en omväg på totalt ungefär tre timmar. Och allt gick bra. Det var bara det att cafeterian var stängd, så jag hade åkt dit i onödan.

Fy faan, alltså.

Nu pustar vi ut, allesammans

Jag förstår om ni har varit oroliga under de här lite varmare månaderna, men ni behöver inte vara oroliga: gåsjackorna och "gåsjackorna" kommer tillbaka den här vintern också. Redan har några exemplar skymtats och när flyttperioden är avslutad, i november-december nångång, kommer en stor koloni åter finnas på Stockholms gator.

Natten är ung, klockan är bara barnet

Ni kanske undrar vad jag gör uppe. Tvättar ...

SP3D i höst!

Jag vet att alla ni andra undrar: "vad gör han och hon och den och det nu i höst?" Jag har snokat, detektivat - och kommit fram till följande lista från gamla SP3D:

Johanna och Hillevi pluggar kinesiska på universitetet.
Där går också Omid som läser statsvetenskap terminen ut och jobbar extra på Apoteket.
Jennie vettefan.
Åsa vettefan.
Amanda K vettefan.
Andrea vettefan.
Siri åker till London om mindre än en vecka och ska flytta ihop med sin engelske pojkvän.
Helene vikarierar som vårdbiträde på ett äldreboende.
Elena längtar till Danmark och jobbar heltid på café.
Amanda W jobbar heltid på Scholl på Kungsgatan.
Birgitta jobbar, enligt obekräftade uppgifter, på sin pappas jobb.
Nicole pluggar typ kemi.
Sofie letar jobb.
Klara vettefan.
Wille letar jobb, vill bli brevbärare.
Manne jobbar på lager.
Petter pluggar juridik.
Sebbe jobbar "nog" på Martin Ohlsson fortfarande. Det gjorde han i somras iaf.
Landergård pluggar statsvetenskap i Omids parallellklass på universitetet. Han ska också ta körkort och jägarexamen.
Milton är arbetslös.
Leo Fältström är brevbärare i Bandhagen.
Oliver jobbar på flyttfirma.
Oscar praktiserar på tidningen Vice. Och ja, den är engelskspråkig.
Jesper jobbar extra med pappersjobb på universitetet.
Gauffin skriver låttexter.
Gaygun vettefan.
Iliste vettefan.
Leo Marko vettefan.

Och så sist men inte minst: JAG. Jag jobbar deltid med försäljning, skriver på Manolo och planerar ett top secret modeprojekt.

Nu vet ni. Vet att jag missat typ tre pers också. Sorry lorry. No offence.

Nämen hörrni, nu "reflektionerar" vi lite igen, va'?

* I dag höll jag på att bli knockad av en grävskopa. Det hade ju just varit snyggt.
* Libertines har släppt nya singeln "Smashing". Finstämt!
* The Bourne Ultimatium. Pepp.
* Hur länge kan man ha skyddsplasten kvar på en dator innan den börjar ruttna?
* Ni kan säga vad ni vill om Mange Schmidt - i mina ögon är han ett geni. Har ni lyssnat på texten till "Giftig"? "Fuck Jante, fuck världen, fuck the rest - i min värld är det jag som är kung!" utstrålar den. Och sen jag hörde att han alltid - alltid - genomför stora uppträdanden packad (som
här?) är han lika kung som Pete Doherty i mina ögon. Genier är de båda två i vilket fall som helst.
* Hur många somrar till kommer vi dansa som galna till Gyllene Tiders "Sommartider"? Är det en evighetsplåga?
* Jordnötsringar är en bortglömd, underskattad gudagåva.
* Commitment, Jocke, att starta Café 60-gruppen på Facebook! Joina ni också!

"Va' fan äre som luktar??"

"Man lär sig något nytt varje dag."

Bla bla bla.

Kanske gör min morbrors typ femårige son det (för jävlar, va' han pratar och jävlar, va' söt han är!), men annars är det där nog bara en bluff.

Förutom vissa dagar då, de man faktiskt lär sig någonting av.

Som i går. "Våga inte vistas bland människor illaluktande" kommer efter i går följa med mig som ett mantra genom livet.

Here's the thing: Jag hade varit domare i helgen och inte tänkt på att blöta saker (det regnade i helgen, kan man lugnt säga), som slängs ner i en väska inte blir så väldoftande saker när de sen får ligga där i något dygn. Odören från min träningsoveral när jag satte på mig den i går kväll för ett nytt domaruppdrag var inte att leka med. Det luktade ruttet, skämt, mögel - ja, ni vet. Ändå satte jag på mig den. På bussen från hemma till Odenplan märkte jag ett visst avståndstagande från mig och kulmen nåddes när en barnfamilj satte sig på andra sidan gången om mig.

"Gud, va' här luktar illa!" utbrast mamman.
"Gör det?" frågade barnen.
"Ja, usch, det stinker ju."
"Vad är det som luktar?"
"Jag vet inte. Usch!"

Jag hade velat gå fram, trycka min stinkande overalljacka mot kärringens ansikte och skrika "Din mamma luktar ännu värre!". Men på nåt jävla vänster lyckades jag hålla mig.

Vid Odenplan bytte jag till tåget mot Bromma. Ingen omedelbar reaktion när jag klev på tåget. Men jag stod upp hela vägen och det roliga var hur folk började våndas med den okända odören. Både den tjej och en kille försökte lite diskret, precis framför mig, lukta i sin armhålor för att se om det var därifrån lukten kom. Humor!

Det märkliga var att jag kände mig rätt nöjd med mig själv på väg från tunnelbanan till fotbollsplanen. Jag förstår fortfarande inte riktigt varför.

På hemvägen satte jag på mig en väldoftande grå cardigan över ett vitt linne. Till det svarta jeans och svarta sneakers. Jag blev, helt enkelt, en i mängden igen.


Fråga

Vi slår danskarna i morrn, va'?

Pretentiöst meddelande till världen

Fredagkväll. Vad gör ni allihopa? Super er redlösa på vin på en veranda i förorten? (Helene) Dansar för er själva framför spegeln? (Kajsa) Träffar danska prinsar i Köpenhamn? (Elena) Sitter i möte? (Dennis) Jobbar på Gröna Lund fastän det är höst? (Emmy)

Jag ska inte nedvärdera mina käraste ägodelar (nej, inte mina balls - mina vänner), men jag vill bara deklarera till världen hur mycket jag trivs med att sitta på Café 60 helt ensam en sån här fredagkväll med en splitterny laptop, lyssna på bögbandet We Are Scientists, dricka en kopp kaffe, Facebooka lite, dricka en kopp till, titta på människor, titta på tjejer, titta på killar, bli kissnödig av all kaffe - ja, ni vet. Eller nej, ni vet inte alls, för ni är såna där rädda själar, som inte kan sätta er ensamma på ett fik utan att skämmas. Jocke vet kanske, för han hänger på Café 60 för jämnan (vettig pojk, det där). Fast i dag har jag redan sett honom här en gång, med Christian. För det är ju inte första gången jag är här i dag. Det är tredje.

Trevlig helg!

Det är tydligen känsligt det där med musiken

Jag gillar Arctic Monkeys. Det gör inte Helene:

Helene säger:

ser du! christian har börjat lyssna på arctic monkeys!! skandal!! :-O

Flyttat hemifrån!!! säger:

VA??

Helene säger:

jaaa

Flyttat hemifrån!!! säger:

<:o)

Helene säger:

jag vill göra slut :P

Flyttat hemifrån!!! säger:

hahaha

Följ den spännande fortsättningen av Helenes och Christians förhållande, exklusivt här på Magg(b)logg!


Kanske lite sexistiskt. Fast bara lite.

En av moderaternas senaste affischkampanjer är en uppmaning formulerad: "Stå på er tjejer. Annars gör någon annan det."

Dennis förslag? Byt ut "Stå" mot "Sätt".

Det var fanimig lite roligt.

Ett litet land i världen

Såg precis Mando Diao go banana på Conan O'Brien med sin "Long Before Rock 'n' Roll". I såna lägen är man faan stolt svensk.

Att slå sig till ro i sin nya boning. Inte.

Berzelii Bar. Fy i fucking jävla helvete, vilket ställe! Det är inte där det händer. 120 kronor i inträde och ytterligare 15 för garderob plus 10 varje gång man vill hämta ut någonting. För vaddå? Elena sa det bra i går, som svar på min fråga om hur många hon trodde var från Östermalm på stället. Hennes svar: "Undrar hur många som skulle vilja vara från Östermalm?!". Fula tjejer, fula killar, skaplig musik, ful dans, ful inredning, ful DJ, ful inramning.

Och vad är grejen med att skriva på dörren att man har öppet till 05 och sen tända lyset strax före tre?

På vägen hem höll vi på att bli helt uppslukade av konsten att göra ost. Annars var det mest roligt. Förutom att jag, min orutinerade jävel, förstås inte hade koll på hur jag skulle ta mig till Universitetet vid fyratiden. Nattbuss från Vasagatan till Odenplan var första steget, tydligen. Och vad är oddsen att det på samma buss sitter två av mina högstadie-ex, som dessutom är kompisar? Väldigt, väldigt dåligt för varumärket att komma ensam på bussen i det läget och dessutom knappt kunna gå ordentligt. Fuck it.

Från Odenplan gick en annan buss till Vallentuna, som passerade Universitetet. Naturligtvis somnade jag på den, men nej, jag vaknade inte av "Nästa: Vallentuna" utan "Nästa: Universitetet Norra". Hemma strax efter fem.

Innan Berzelii såg jag "This Is England" med Cupcake. En fantastisk film i fantastiskt sällskap.

I dag försov jag mig - såklart - till mitt fotbollsdomaruppdag, men hann ändå. Vart jag ska nu? Trodde ni kände mig! Café 60, såklart!

Våga inte fråga om inflyttningsfest!

Sedan några timmar tillbaka har jag landat på säkrare mark. Borta från helvetet på jorden (hemma) och nu känner jag mig bokstavligt talat som hemma i min morbrors lägenhet. Den ligger i Ekhagen, nära Naturhistoriska, och faktiskt i utkanten av Östermalm. Just den lilla detaljen känns, som ni som känner mig säkert förstår, riktigt bra! Det här blir hemma två månader framöver och sen får vi se vad vi gör då. Kanske bor jag kvar, kanske flyttar jag till egen bostadsrätt. Det tycker min morbror att jag ska göra, i alla fall.

Omgivningarna är inget att klaga på, egentligen. Men. Och det finns ett Men. Det stående skämtet när jag bodde i Bromma var ju att det låg så långt från stan att jag bodde "bortanför kohagen". I dag skulle jag ragga vuxenpoäng och gå till ICA för att handla det jag behövde till mig själv i form av mat. Vad tror ni jag ser efter ett par, trehundra meter?? En fet jävla kohage! Jävla piss i Mississippi också! Inte coolt.

Så nu är jag bitter. Faan, allt kändes ju så bra ...