Magg(b)logg

Åkte buss i dag, från ett ställe till ett annat. Vid en hållplats blir det liv och rörelse: En barnvagn går på med ett typ ettårigt barn i. En ung, lite småtuff kille i 25-årsåldern kör barnen och bredvid honom springer ytterligare två, lite äldre barn. Många tankar om varför denna unga kille sällskapar med tre så små barn hinner snurra genom mitt huvud, innan det går upp för mig: herregud, de är ju pappa och söner! Det är när jag ser tre olika namn och födelsedatum intatuerade på killens vänstra arm som jag förstår och plötsligt blir jag alldeles varm i sinnet.

Fyra tankar dyker sedan upp i mitt huvud om den typ-25-årige pappan:
- Förlåt för att jag först tänkte vad jag tänkte!
- Vilken otroligt imponerande människa du är!
- Du är van vid att ha många bollar i luften, va'? (Bara en sån sak som att alla tre barnen åt på varsin banan fastän ingen av dem riktigt visste hur man skulle äta bananen var ju en viss stressfaktor, särskilt när det yngsta barnet satt i barnvagnen och de två äldre bestämt skulle sitta längst bak i bussen. Det blev ett jävla springande för killen!)
- Bye bye, uteliv!

Och till sist en sista tanke om mig själv:
- Är det där jag om fem år? Nej?